Göteborgsvarvet 2012
Kategori: Allmänt
Vi stannade och åt på IKEA vid Göteborg och lyckades köra bort oss eftersom Viktor ställt in fel adress men till slut nådde vi fram till Göteborgs vandrarhem där vi skulle bo.
Vi checkade in och försökte sedan köra till startområdet för att hämta ut nummerlappar och kolla in mässan.
När vi äntligen kom dit så mös vi på mässan - jag med o knäcka ryggen och han med o köpa cykeltröja. Så fyllde vi på förrådet med linnement och lypsyl för min del.
Sen åkte vi hem, åt våra matlådor och såg hockey innan vi somnade i vårt lilla rum. Göteborgs vandrarhem kändes ändå mycket fräschare än Linné Hostel där vi bodde i förra året. Det var ljust och fräscht och på grund av eller tack vare att rumsdörren vägde flera ton och knappt gick att öppna så var det tyst i rummet. Sängarna var helt underbart sköna - mjuka - såg dock att andra rum hade våningssängar som såg mindre bekväma ut. Välstädat, många toaletter med dusch och fräscht kök.
På lördagen klev vi upp och åt frukost i godan ro och försökte fördriva tiden - man vill ju bara springa och ha det avklarat. Vi lagade mat och till slut åkte vi med pendeln till Marklandsgatan och promenerade bort till damernas effektförvaring för att lägga bort våra saker och tillbringade 25min i kö för att gå på toaletten innan jag fick ta mig till min startgrupp och försöka tagga till.
När vi lade ifrån oss kläderna vid effektförvaringen för det ännu hyffsat kyligt och utefter det valde jag mina kläder: långa löpartights, t-shirt och vindjacka ovanpå. Lagom när jag stod i min grupp blev det varmt och det fortsatte bli varmare. Alltså blev jag i slutänden för varmt klädd. Jävla SMHI som varnade för vindar på 15 meter per sekund och temperatur på 10 grader. MORR!
Där skedde alltså första felet.
Loppet för min del blev en besvikelse. Nu såhär i efterhand känns det bättre och jag känner mig okej med mitt resultat men i lördags var allt en enda stor besvikelse och tårarna rann i flera omgångar.
Någonstans vid 15km insåg jag att jag aldrig kommer att klara mitt mål - under 2h som jag så gärna ville nå. Jag ökade så gott jag kunde och försökte öka och öka men det räckte inte till.
Tårar av besvikelse trängde fram runt 18 km, sedan i mål snyftade jag hejdlöst. Grät vid effektförvaringen, grät när jag träffade Viktor, grät ännu mer när jag fick höra hans underbara tid. Han har ju gått runt och förlåt älskling med klagat på att han inte kommer göra lika bra ifrån sig för han e inte tränad för uppgiften med mera. Men han sänkte ju sin tid från 1,48,? till 1,41,37 och gjorde sig själv till min stora idol samtidigt som det var en rejäl käftsmäll när jag tränat och kämpat i flera månader bara för att bli totalt utklassad av honom som inte tränat löpning.
Det värsta är att jag inte riktigt vet vad jag kan skylla på heller. Bara att jag antagligen inte sprang på tillräckligt fort och inte tog ut mig tillräckligt. För feg helt enkelt. Jag tyckte jag kämpade på men tydligen inte. Nog för att väderförhållandena var ganska mycket sämre i år med stark motvind hela första halvan av loppet samt för mycket kläder.
Jag hoppade över vattenkontroller då jag hade flaska i handen o trodde jag skulle tjäna in mycket på det men tydligen inte. Jag var kanske inte snabbast upp för backarna men jag sprang hela tiden och nedför backarna sprang jag om 90% av fältet eftersom jag verkligen lärt mig att länga mitt steg i nedförsbacke - något jag är enormt stolt över. Jag minns när jag sprang saktare nedför för att jag var livrädd för att mina knän skulle vika sig. Det sker inte längre. Jag länger stegen och rullar på och löper nedför utan minsta ansträngning eller rädsla. Mina knän är bättre!
I lördags var som sagt allt en enda stor besvikelse på mig själv. Men nu har jag haft tid o tänka lite:
1. Mitt ursprungliga mål innan jag började träningen var 1) slå min förra tid 2) springa på 2,05 3) sänka min tid till under 6min/km. - alla dess mål klarade jag faktiskt.
2. jag hade personligt rekord enligt min löparklocka för 21km på 1,57, 37 innan loppet. När jag kom i mål visade min klocka på 22km och med en km längre enligt klockan stämmer tiden ganska så bra in.
3. Jag gav som sagt upp stressen med tiden vid 19 km och tittade upp lagom för att se att Intersport delade ut sportprylar och jag snappade åt mig en innebandyklubba och sprang med den de sista 2km för att ge till min kära pojkvän!
4. Jag sprang trots allt på denna tid utan att vara helt död efteråt som jag var i förra året. Det kändes naturligt och skönt och distansen satt i benen. (Om man jämför med min darling som låg utslagen och mådde illa hela lördagskvällen).
Så vilken tid fick jag nu då?
Sammanlagda tid: 2,04,01
Snitthastighet: 05:53min/km
Men mest stolt är jag över min älskade pojkvän och hans prestation:
På lördagskvällen blev det mest liggande ställning till hockey! :)
Samma på söndagen när vi äntligen kom hem efter bilfärden. Missade som vanligt avfarten till Ljungby - morr!
Men sammanfattningsvis har jag haft en mysig och kärleksfull helg med min älskade Viktor! ♥
Förresten så har jag sår runt halva fotleden också på grund av chipet och det gör lite ont :P
yours truly
Dessidessan
