Fick precis ett sött meddelande ifrån Nina (en av de förra praktikanterna på agisra):
åh, åker du imorrn. Då önskar jag dig allt gott (hon skrev till och med önskar jag dig allt i världen gott, men vet inte om jag kan komma på en motsvarighet för det på svenska) Fortsatt vara snygg/städad/ren. Jag hoppas verkligen att du hittar ett jobb och fortsätter vara så lycklig med Viktor. Sluta inte att hålla på med tyskan, för du gör det så bra - du kan ju förbättra de svensk-tyska relationerna. ;)
Jahapp nu är min sista praktikvecka över. Dagarna har gått snabbt!
Tillbringade både måndag och tisdagsförmiddagen på olika AK-möten (arbeitskreis/arbeitsgrupp) nämligen AK Lila och AK gegen Rassismus und Diskriminierung. Båda var väldigt intressanta och sen gick resten av de dagarna bort i all hast.
På onsdagen dvs. igår den 25/4 hade jag min sista teamsitzung och då fick jag min feedback. Jag fick höra att jag är: väldigt engagerad, nyfiken, pålitlig, gör alla mina uppgifter snabbt och effektivt men med stor nogrannhet. Jag är pliktmedveten och principfast och jag ställer väldigt många frågor (ibland för många tyckte Behshid men menade väl). Jag är alltid glad och jag vill göra saker själv och kämpar för uppgifter. Jag är lugn och i början blyg men även envis. Även öppen och ärlig och säger alltid vad jag tycker och framför allt gav jag alla en tankeställare i och med att jag kom med mina egna erfarenheter ifrån Sverige och ställde frågor/ifrågasatte saker som för dem är vardagsmat/normala saker.
Behshid och jag har ibland munhuggats och blivit irriterade på varandra men vi båda två var överens om att det är därför vi gillar varandra så mkt för vi kan munhuggas och sen är det över och allt är bra igen och inga sura miner stannar.
Inte helt fel feedback tyckte jag! :)
Efter det försökte jag avsluta alla mina uppgifter som jag haft och rensa mina saker men fick även visa runt/berätta allt som jag hade o dela med mig av till de nya praktikanterna (en ny praktikant som ska vara där i två månader och en ny ehrenamtlich som ska va där en gång i veckan). Vilket jag tror de uppskattade. De fick veta mer av mig på en dag än jag visste på två veckor.
Igår sprang jag efter praktiken bort till Rheinpark som ska vara en av Kölns finaste parker och där har jag inte vart ännu. Den var faktiskt fin men tycker inte den är bättre än vissa parker jag redan sett. :)
Bytte även mina två enda ord jag utbytt med mina uthyrare igår nämligen: God morgon och hej!
Idag hade jag då min sista praktikdag. Började dagen med o få min vanliga torsdagsuppgift av Behshid (sammanställa kvitton och skriva upp dem i en lista) och sen handlade jag lite inför sista träffen med ungdomarna som jag har vart med o jobbat med varje torsdagseftermiddag.
Jag gjorde rabarberpaj till dem men många av dem hade aldrig ätit rabarber förut och då är det ju lite konstigt och man är inte riktigt van vid den sötsura smaken. men några av dem tyckte om det iaf.
Sötnosarna gav mig blommor också och jag fick vara deras första intervjuobjekt och berätta om mitt liv för dem. :) Så kommer vara med i deras fotoutställning. :)
Även Mercia, Anna och Behshid gav mig varsin present också. Mercia gav mig en I♥Köln-väska, Anna en ljudbok med en komiker och Behshid ett recepthäfte för soppor.
Gjorde även en förtjänst idag. Hade släpat med mig alla mina saker som jag kunde ta med mig ifrån lägenheten som jag inte vill lämna till dem här: tvättmedel, popcorn, socker, bakpulver, vaniljsocker, vanish, en filt, en handduk (de andra handdukarna kommer ja få lämna här) m.m som jag sålde till agisra och fick ihop 21 Euro för det.
Var tungt när jag till slut gick ifrån praktiken strax innan 5. Jag kommer sakna nästan allihop och framför allt Anna som jag verkligen gillat och som jag pratat med om i princip allt som jag haft på hjärtat under denna tid. Men även Mercia som jag jobbat så mycket med och som jag också kunnat prata med och Valentina som jag varit hemma hos två gånger.
Gick på McFit en sista gång och plågade mina ben och magmuskler och gav bort mitt schampoo till en random person eftersom jag garanterat redan har övervikt.
Sitter nu här på mitt rum. Har städat och packat så långt det går utan o lägga ned datorn o därmed kunna packa ned resten. De ville ju kolla mitt rum innan jag åker och se om ngt gått sönder men de har inte knackat på och har inte gått ut ur sitt rum sen jag kom hem vid halv åtta-snåret och jag tänker då inte knacka på o utsätta mig för det. Jag har skrivit ett klagobrev och tagit beviskort som jag kommer lämna och hoppas på att jag aldrig behöver höra av dem igen.
Men hur har nu praktiken varit då. Praktiken har varit rolig. Jag har inte riktigt fått gjort alla de saker jag ville göra - inte varit vid Jugendamt, inte varit vid Ausländerbehörde. Men men det får gå. Har trivts som sjutton de sista veckorna. Den första tiden var inte så kul då det inte fanns lika mkt o göra o vi var så många praktikanter. Sista tiden var det tvärtom istället. Vi blev färre praktikanter och fick mer o göra (dvs. de kom fler klienter). Men jag vet inte om jag vill hålla på med rådgivning hela mitt liv sen. Är ju intresserad av att vara jourarbetare ett tag iaf. Men jag vill nog hellre kämpa för mänskliga rättigheter och kvinnors rättighet politiskt än genom rådgivning och stöd för utsatta. Det är det jag kommit fram till av denna praktik. Så har iaf kommit en bit på vägen med vad jag vill göra med mitt liv.
Jag har älskat staden. Köln kommer för alltid stanna i mitt hjärta och jag skulle väldigt gärna kunna bo här igen. Det är en storstad men med så många parker har jag ändå inte känt den där jobbiga storstadskänslan som jag har fått i Stockholm, Berlin och London. Färdmedlena lär man sig ganska fort och jag tycker det funkar hyffsat bra o ta sig trots avstånden. Sen har jag ju inte bott mitt i smeten heller så det har kanske varit en fördel så att man kommer ifrån folkskaran som jag inte riktigt gillat när man gått längs med inköpsgatan och hela tiden stöter emot folk som skiter fullständigt i att du också går där. :P
Boendet har jag ju inte haft sån jättestor tur med men men inte mycket o göra åt. Jag ångrar o kommer väl ångra länge till att jag försökte vara snäll och erbjöd mig att försöka hitta någon annan för dem de 19 dagarna jag nu inte är här men ändå betalat för. De ville fundera på det och jag har aldrig fått ett svar och jag tjatade aldrig. Men hade jag istället för o försöka va snäll bara sagt upp kontraktet så hade de varit tvungna att ge mig tillbaka mina 175 Euro. Doh!
Han var här nyss och knackade på o pratade med mig. Hon har åkt fick jag höra. O han var trevlig nu. Hoppades att jag hade trivts och så och erbjöd sig att skicka något för mig om jag har för mkt vikt och var som sagt väldigt trevlig. Så fick väldigt dåligt samvete nu för att jag skrivit klagomåls brev och framkallat bevisfoton men samtidigt bara för att han vart trevlig EN KVÄLL så gottgör de ju inte för hur jag mått här i boendet.. Måste fundera lite...
I fredags den 20/4 åkte jag till Soest efter praktiken (och efter ett gympass) för o hälsa på kära familjen Bause. Lyckades genom att springa kasta mig in i mitt anslutningståg när jag skulle byta i Dortmund men i övrigt var det en smärtfri resa.
Magnus (Karolas bror) hämtade upp mig på tågstationen och så åkte vi med hans nya bil - en cab som han var jättestolt över- till Bauses hus.
Väl där fick jag krama om mamma Mechthild och pappa Norbert - underbart o träffa dem igen och så satt vi och drack te och åt kakor och pratade fram till strax efter 12-snåret.
På lördagsmorgonen åkte vi 9.15 till Karolas morföräldrar som jag ju också träffat ett flertal gånger. Otroligt "fit"-a äldre människor. Han är 86 och hon måste väl vara lite yngre men typ som moffa iaf och båda är riktigt klara och påminner extremt om mummo o moffa så det var riktigt mysigt. Han var dessutom soldat i andra världs kriget så har lite extra respekt för honom. Vi åt frukost och sen soppa och åkte därifrån cirka 13.15.
Så åkte vi hem en stund och det stänkte bara lite så tänkte ta mig en promenad. När jag bodde där i två veckor innan jag åkte till Zürs brukade jag ju promenera runt ganska mycket så ville kolla in om något hade hänt i omgivningarna. Men det började ösregna så blev kortaste promenaden i mitt liv och ändå var jag totalt dyngsur.
Sedan åkte vi och hämtade Karola på tågstationen och fikade tillsammans när vi kommit tillbaka. Sedan satt Magnus med matte och Karola skulle försöka hjälpa honom och de får i hans klass massa användna papper att skriva på och då hittade vi en bild på en häst som vi började fylla i. Vi hade riktigt roligt med den där hästen.
Lagom när vi var färdigt kom Karolas pojkvän Mark och två kusiner Silvia och Anja och så grillade vi med dem och mös hela kvällen och spelade Halli Galli (ett spel som vi spelade sist jag var där, dvs. för tre år sedan).
På söndagen tog vi det mest bara lugnt och jag och Karola pratade en hel del och sen var det plötsligt dags för avfärd. Jag ångrar att jag inte åkte dit en helg tidigare för de är verkligen underbara hela familjen och jag känner mig så hemma och välkommen där!
Mechthild började gråta när vi sa hej då. Hoppas att det inte dröjer tre år till igen tills vi ses!
WIIIIIIE!!!!!! Grattis till Brynäs till SM-Guldet och till gotlänningen Johan Larsson!
Tack vare Johan Larsson har vi återigen ett gotländskt namn på Sveriges läppar!
Men helt ärligt personligen ser jag mest upp till Niklas Svedberg - utan honom hade aldrig någonsin Brynäs tagit sig så långt. Den killen är grym. Han utklassar i mina ögon alla andra målvakter i Elitserien även om jag förut beundrade flera andra- bland annat Fasth, Gerber och Nihlstorp! Helt sjukt att han är så ung och har en sån form och sån kapacitet.
Jag började hålla på Brynäs för att jag är mer ett spelarfan än ett lagfan. Jag gillar vissa spelare och sätter mig in i hur det går för dem och de spelare som fick mig att följa Brynäs var dessa: Johan Larsson, Niklas Svedberg, Jakob Silfverberg, Calle Järnkrok, Sebastian Lauritzen, Ryan Gunderson, Daniel Widing och Dackell. Men numera känner man ju till hela laget när man följt dem såhär mkt!
Trodde aldrig jag skulle se såhär mkt hockey men men vi får väl se vilket lag jag fastnar för i nästa år. Man kanske borde se till att Växjö tar sig till final för det hade vart grymt att se en finalmatch.
Men just nu är jag stolt över att vara ett Brynäsfan och jag önskar alla spelare lycka till i framtiden för tvivlar på att Brynäs någonsin kommer samla ihop ett i mina ögon så bra lag igen.. :)
Igår var jag på Fachtagung (temadag) vid Caritas Köln med namnet: "Kinderrechte auf dem Prüfstand - zum Umgang mit unbegleiteten Minderjähringen Flüchtlingen. Mycket nytt och stundtals tråkigt men även intressant. Några föreläsare och till slut diskussionsgrupper på eftermiddagen.
Kom hem och då var jag hungrig och det regnade och var jättetrött så blev ingen löpning. Släckte lampan klockan 22 och somnade nog direkt.
Vaknade halv sex imorse men kom mig inte för att ta mig upp och springa och ordna med o få badrummet ifrån henne.
Vart i Phantasialand hela dagen. Jag gick runt med Mercia och tyvärr vågade jag inte åka något nämnvärt. Jag gillar inte alls känslan i magen när man åker saker... Men vi såg en show som hette Jump med massa killar som dansade och några killar som gjorde stunts med cyklar. Så åkte vi en sak som gjorde att det kändes som om rummet var upp och ned och en Atlantisresa där man satt i en vagn och åkte runt i en show som visades med film i en kupol. Vi såg en 4D-film också men den vi såg i London var 100 gånger bättre.
Tycker det är tråkigt att jag inte vågar åka något nu för tiden. Men var så länge sen jag åkte något så det har liksom satt sig i någon rädsla för jag har alltid mått illa efter jag har åkt karuseller.
Hade velat åka vattenkarusellen men man blev ju dyngsur så iom att vädret var så kasst ville vi inte åka den heller för alla var dyngsura som åkte den.
Ikväll ska jag se hockey och imorrn blir det gymmet efter praktiken och sedan bär det av till Soest över helgen. Kommer tillbaka till Köln 16.44 på söndag.
Pratade nyss med henne... Hon ska stanna till slutet av april. Suck!! O han kommer på måndag så jag ska alltså bo här med båda två ett par dagar och det ser jag definitivt inte fram emot... fan också. Då lär jag behöva stå till svars inför BÅDA två vilket inte känns kul..
Va sjutton. Jag ville inte ha en match till. Jag ville ha ett avgörande. Jag kommer hem sent på torsdag vilket innebär att jag kommer inte hinna träna efter praktiken för jag kommer vara bänkad framför hockeyn.
Snälla Brynäs avgör på torsdag för om avgörandet blir på lördag kommer jag bli tokig för då är jag hos familjen Bause och har ingen möjlighet att se matchen!
Imorse fick jag bråttom.... Jag ville handla lunch innan ja åkte till praktiken men precis när ja skulle gå ut ur mitt rum för o gå o borsta tänderna låste hon in sig och började duscha. Jag hoppades att det skulle gå fort men icke och till slut blev jag tvungen att knacka. Hon hörde mig inte först när jag var jättetrevlig och sa "Godmorgon, jag skulle behöva komma in för o borsta tänderna" så när jag fick upprepa mig för tredje gången så tog stressen över och jag skrek "jag måste in i badrummet". Så fick komma in. Hon kom ut, sa inget gick bara förbi mig. Jag borstade tänderna och när jag tar på mig skorna efteråt så kommer hon rännandes med stekpannan i högsta hugg och hoppar på mig om hur den ser ut och att den är förstörd. Människan kan verkligen inte välja när hon ska hoppa på mig.
Så hela dagen har jag haft världens sämsta humör. Jag har bara tänkt på henne och hur obekväm jag känner mig o hur mkt jag hade lust o gråta imorse för att jag bara vill hem NU!
Alltså hon är sån stark person och hon lyssnar aldrig på mitt svar heller utan bara går därifrån så det spelar nog egentligen ingen roll vad jag svarar henne. Jag är iaf just nu rädd för att gå ut ur mitt rum för jag tycker det är obehagligt att träffa på henne och vara på helspänn hela tiden för att hon ska hoppa på mig om något nytt.
När jag kom hem så stod hennes tofflor återigen i gången mitt framför badrummet så att jag var tvungen att kliva över dem för att komma in där. Dessutom har de bara en ugnsform och jag hade tänkt o förbereda maten innan jag skulle springa men behövde formen och den hade hon ännu mat i ifrån igårkväll som hon ännu inte tömt och diskat.
Ringde Mikael och avreagerade mig och tvingade mig själv att springa. Andra kanske kan springa av sig saker men jag tänker på tok för mkt när jag springer så jag gillar inte o springa när jag är på dåligt humör. Jag lyckas då aldrig koncentrera mig på min rytm och tempot utan då blir allt så ansträngt. Men lyckades ändå förhållandevis bra.
När jag kom hem igen hade hon som tur var diskat av allt. Men jag känner mig fruktansvärt obekväm här och jag vill verkligen hem. Dagarna går på tok för sakta och just nu vill jag ju inte gå hem ifrån praktiken heller... Dessutom lider jag med världen med såna människor i den med tanke på att hon har slängt 3/4 av en paprika och typ 90% av en squash. Men paprikan låg ju skuren ute hela kvällen och natten och dagen så den var ju ändå bara o kasta men slöseri...
Idag på praktiken var jag med Valentina på jobcenter i Kalk, det var intressant för det var en klok ansökning inte som förra gången ja var med. Sedan har jag försökt kopiera massa flyers men kopieraren hatar mig så det gick sådär.
Nåja nu ska jag njuta av kvällens hockey och hoppas på en bättre dag imorrn!
18:03 fick jag sms om att hon kommer hem klockan 20:30... Bra framförhållning känner jag. Tur att jag hade städat hela lägenheten igår men fan hoppas att hon inte är här för att stanna. Bara två veckor kvar, gud vad jag vill hem till MIN lägenhet med MIN man!!!
yours truly Dessidessan
Förresten så har ja inte gjort mkt idag. har inte kunnat göra så mkt. Har haft så otroligt ont. Tror det är träningsvärk. Under och mellan skulderbladen. Testade ju massa nya magövningar igår- bläddrade runt bland olika videor på youtube i cirka en timme så min rygg kan nog ha fått sig ett par ovana övningar..
Nyss hemkommen efter en kväll med Valentina och hennes karl, Özlem tror jag han heter, och en väninna till dem. Även handlat nu precis innan på Rewe och det var nog den snabbaste inköpsrundan jag gjort på år och dagar - in - banan-bröd- flingor- tomatsås-bea- salami - creme fraiche - ut!
Det var jättemysigt hemma hos Valentina men störde mig på vissa saker under kvällens gång. Dels över att väninnan ständigt ställde mig mot väggen och tittade konstigt på mig när jag sa vissa saker så att jag kände att jag behövde försvara mig. Jag hatar o behöva försvara mig själv och min livsstil. Det ska bli så skönt o komma hem till Viktor, min familj och mina vänner som vet hur jag funkar och inte längre ifrågasätter mina val.
Bland annat kom dessa diskussioner upp ikväll: * Väninnan påstod att Sveriges sjuksystem suger för att hon inte gillar att man "måste ringa till en hotline som bestämmer vart och till vilken läkare man måste gå". I Tyskland finns det ju en läkare runt varje hörn och alla har sin egen läkare. Men personligen tycker jag om Sveriges vårdcentralssystem. Ja ibland kan man ha otur o få en idiot men ibland kan man också komma till riktigt bra läkare och man får alltid en tid på den dagen man behöver det och de håller tiderna någorlunda på vårdcentraler medan man här kan få vänta ett bra tag för att man inte beställer tid utan bara går dit. * När jag tackade nej till vin så tittade hon konstigt på mig och ja försökte förklara att jag förutom att jag har magproblem inte dricker nu inför Gbg-varvet. Vilket fick henne o titta ännu mer konstigt på mig och hon menade på att de försvinner väl fort ur kroppen o förstör inget. Själv tror jag på de påståenden om att den dagens träning samt kommande dags träning blir helt förstörd och lönlös och att alkoholen tar en vecka (vissa påstår två) innan den är ur ens system. * Jag berättade att jag imorrn ska springa ca 21km och hon högg direkt om att det är för långt då förstör man kroppen hade hon hört och det ska man inte göra. Man ska alltid springa kortare än den sträcka man ska tävla. Suck, jag följer ett program ifrn iform och kan inte tänka mig att ett program som är publicerat på en sån träningssida från erfarna tränare kan skada min kropp på något vis. Jag har sju själv valt den högsta nivån då jag trots allt ändå kan kalla mig själv en van löpare numera och en van löpare ska inte förstöras av att springa så långt en gång i veckan om man har bra skor och konditionen. Jag är trots allt på senare tid ganska insatt i träning och ja tycker inte om att bli ifrågasatt hur jag tränar från någon som aldrig sprungit en halvmara. * Vi pratade om framtida jobb för mig och kvinnan sätter sig och säger att de e väl inte så svårt o komma in i olika organisationer och att jag är alldeles för negativ. Ursäkta men ja söker nu jobb sen i januari. Kvinnan har ingen aning om vart jag bor, vart jobben finns i Sverige, vad som krävs för att få ett sånt jobb jag vill ha i Sverige samt hur stor konkurrensen är om dessa jobb så tyst med dig!
Men en diskussion var ganska viktig ändå och jag har aldrig tänkt klokt på den. Måste fråga mummo nästa gång jag pratar med henne och det är hur jag egentligen är sjukförsäkrad o hur det går till i Sverige. Jag har ingen aning om sånt i Sverige. Jag sjukanmälde mig ju för första gången till Försäkringskassan i förra året och då betalade de ju pengar till min arbetsgivare men hur fungerar det när man blir arbetsoförmögen? Vart betalar man pengarna? Dras de på skatten? VAAAA??? Jag har ingen aning, måste forska lite. (forskat lite o va ja förstår betalas de med skatten?)
Annars har karlen o jag diskuterat sport som förra gången :) Han har ju stenkoll på svenska fotbollsspelare, helt plötsligt började han prata om Elmander. :P
Jag är dålig på att blogga just nu men de händer inte så mkt mer än att jag går till praktiken, tränar, kommer hem o pratar med Viktor och ser hockey (tis, tors, idag och imorrn)...
Idag skulle jag springa 4x4km tempoträning men när mp3n dog innan första intervallen så dog också min taggning. Det är så tungt att springa i två timmar o höra sig själv flåsa högre och högre. Men istället för att släppa ned på tempot då så höll jag det någorlunda lika högt och tog mig milen på 57,27min vilket jag är riktigt nöjd med :) Denna tid innefattar de 10min uppvärmning i början så kanske hade gått ännu fortare om jag hade varit uppvärmd. Önskar att jag kunde springa 21km i det tempot. Jag är inte särskilt snabb, det vet jag och jag kämpar med att få upp lite mer speed men de går trögt. Jag har så svårt o länga steget och löpa avslappnat med långt steg utan o spänna mig och därmed få ont i knät så därför är ett sånt resultat för mig enormt medan för andra kanske inte det är nämnvärt.
Försöker nu städa o ordna i pauserna i matchen mellan Skellefteå och Brynäs. Ska ikväll hem till Valentina och umgås med henne och hennes kille.
Imorrn ska jag springa, plugga, se mer hockey....
Jo förresten jag tänkte bara nämna det: Jag HATAR folk som tuggar tuggummi med öppen mun!!! Jag tål det inte, jag tycker det är så fasansfullt äckligt med det smackandet och att se personen tugga runt det där tuggummit i munnen. När jag ändå berättar vad jag hatar så finns de en sak till som jag inte tål och det är ljudet av blöt sand. Om jag föreställer mig någon köra ned en liten spade i blöt sand och det där knastrande ljudet som uppstår då får jag rysningar över hela kroppen och blir riktigt illamående. Så i framtiden när vi får barn så får Viktor minsann leka med dem på stranden om de ska gräva för de tänker ja inte va med på.. :P
Roligt att vara tillbaka på praktiken hade fullt upp igår och idag med. Igår fick jag vara med på två stycken rådgivningar och idag har jag skrivit på mitt praktikintyg, både på tyska och engelska (engelskan går skit i såna termer)....
Igår fick jag traggla fram på spanska igen också. Alltid lika intressant o se vilka ord som kommer tillbaka. Ser fram emot spanskastudier i höst :) Och bokade även tåg till Soest, ska hälsa på familjen Bause mellan 20-22a april :)
yours truly Dessidessan 16 dagar till hemfärd 11 praktikdagar kvar
Dessa två dagar har de inte hänt mycket. Jag var bara utanför dörren igår för att handla - tog en promenad o handlade och idag har jag bara vart ute på balkongen/uteplatsen.
Jag har känt mig folkskygg dessa dagar efter de ansträngande dagarna i Berlin och njuter just nu av min ensamhet. Har inte vart uttråkad en endaste sekund just nu faktiskt.
Men idag har jag däremot var så sjukt trött. Läste visserligen bok till halv två. Vaknade halv tio o hade då en så bra dröm i huvudet så tillät mig att sova vidare. Gick senare upp bara för o gå o lägga mig igen. Var så trött så kändes som om jag skulle kunna sova bort hela dagen.
Läst bok idag, massa massa bok. Skulle egentligen behövt göra min praktikuppg. Men jag har verkligen ingen lust att börja och ju närmare det kommer tiden hem så känner jag att de kan va skönt o göra den hemma också för vad sjutton ska jag annars ta mig för som arbetslös?
Har inte heller tränat, varken igår eller idag. Skulle ut igår, skulle ut idag. Men kroppen vill inte och jag vill inte och undanflykten - det är påsk och röd dag fungerar ypperligt. Från och med efter imorrn tills Göteborgsvarvet har jag och V godisförbud. Så jag hoppas på under under tre veckor innan jag kommer hem då jag ska träna som en dåre och inte äta godis så då kanske man borde se något på mig för ja tror chokladen o nötterna förstör mycket...
Tänkergå o lägga mig o läsa en stund till så får jag väl tvinga igång mig själv med praktikuppgiften sen. Tyvärr känns den så svår annars hade jag säkert redan varit färdig.
Men först ska jag göra Äggtoddy - det ENDA jag måste ha på påsken!!
Hemma igen efter ett par dagar med cirka 40 tjejer i Berlin. agisra e.V. hade blivit inbjudna av politikern Frau Müller som är politiker för Bündnis 90/Die Grünen. Så för ett tillägg av 15 Euro kunde vi åka på en allmänbildningsresa till Berlin. Totalt var vi 48 stycken, tror jag, inräknat fyra stycken äldre tanter som också fått en inbjudan. De fyra tanterna blev officiellt kallade "Die Omas" av gruppen (mormördrarna/farmödrarna) under resans gång.
På tisdagsmorgonen bar det av med tåg mot Berlin. 9.12 gick tåget och efter ett byte var vi framme lite efter 16. Där blev vi uppmötta av vår guide och körda till hotellet - Best Western Hotell på Sonnenallé i Neukölln - trestjärnigt.
Jag delade under vistelsen rum med Nina och när vi gjort oss lite hemmastadda var det dags för buffé på hotellet som var helt okej. Efter det tog vi oss en promenad runt omkring men vi var ett par personer som gick och vi hade lite olika viljor så det gick sådär. Till slut gick jag och en tjej som heter Albina hem och på vägen hem köpte vi en pizza som vi smällde i oss så att vi kunde somna utan hunger.
Onsdagens program började vid 11 efter en riktigt god bufféfrukost i Bundestag efter en stunds rundtur i bussen och gjorde ett kort stopp vid East Side Gallery. I Bundestag fick vi ett informationssamtal i Plenarsalen tillsammans med en cirka 100 stycken andra från 7 års ålder till säkert våra äldre tanters ålder med en som jobbar med offentlighetsarbete i Bundestag. Där skedde första saken som jag vill berätta om.
Dessa tjejer som åkte går antingen på en internationell skola i Köln eller bor på Theresa von Avila-Haus som är ett hem för utlänningar- många flyktingar. Många av de tjejer som går på den internationella skolan är även de flyktingar. Bredden på gruppen var väldigt stor från de som knappt tar sig fram på tyska till några som bott flera flera år i Tyskland och talar flytande samt ett åldersspann från 16-27 år. Några av dem är ensamkommande barn som inte har någon annan än varandra. Men även skillnadsbredden på gruppens kännedom om Tyskland var enorm vilket blev tydligt när en tjej frågade guiden inför alla dessa sammanlagt närmare 150 personer vad den blåa flaggan med massa gula stjärnor i en cirkel var för flagga....
Efter plenarsalsbesöket hade vi en diskussion med Frau Müller, besökte kupolen och blev fotograferade - ser fram emot gruppfotot som vi ska få sen - perfekt minne!
Nina och jag, Mercia, Nina och jag och sen Nina och jag som leker med speglarna.
Därefter kollade vi lite på Brandenburger Tor innan vi fick lunchpaket - macka- levererat till bussen KLOCKAN TRE - vi var utsvultna och gnälliga. Att beställa Chai Tea Latte på Starbucks är inte det lättaste när man måste säga sitt namn. Mitt officiella nickname i Tyskland är därför Desi/Desy.
Det bar vidare till Mädchentreff huset Szenenwechsel i Berlin där vi fick kolla in hur det ser ut hos dem och se två filmer som deras elever gjort. Bland annat denna.
Nästa anhalt var en skeppstur på Spree som vi alla hade sett fram emot väldigt mycket. Guiden satt dock i andra änden av båten och pratade via högtalare som inte lyckades överrösta våra samtal så ingen lyssnade på honom och maten som serverades..... Kort sagt var den en enorm besvikelse. Allra helst eftersom vi hade ätit så sent och då bara fått macka. Men det var mysigt och det var mysigt att vara på vatten igen.
Efter det kom vi hem till cirka nio-tiden efter en hel dags program. Många av oss var helt slut medan ett gäng gick ut och festade - själv stannade jag hemma. Jag fick ett sms ifrån finaste Mikael om att han hade födelsedag och vad jag skämdes när jag ringde upp honom och sa grattis. Hade totalt glömt bort det mitt i allt. Men han sa att det var lugnt o att han bara ville höra min röst. Min finaste finaste Mikael, grattis även här! ♥
Klockan kvart över åtta var det samling för avfärd på torsdagsmorgonen och två av de som hade varit ute och festat kom inte upp. Vi åkte till Bundesministeriet för näring, lantbruk och konsumentskydd där en snubbe pratade med oss om bland annat att vi slänger på tok för mycket mat. Han berättade att tyskarna lägger 11% av sin inkomst på mat vilket ju inte är särskilt mycket men personligen kan jag ju berätta att eftersom det är så billigt - till exempel en liter mjölk kostar 57 cent - cirka en femma - så är det väl inte så konstigt att de lägger så lite. Vi diskuterade om hur man kan få folk att slänga mindre och handla mer medvetet - planera så man gör av med allt. Kände mig riktigt duktigt eftersom jag och Viktor ju alltid storhandlar o planerar vad vi ska ha och enligt mig inte slänger särskilt mycket.
Efter det fick vi en liten stund för shopping innan vi skulle åka o äta mat. Jag provade ett par Bermudasshorts på Adidas Neo som var grymt snygga men det gick åt skogen. De första jag tog var på tok för stora i midjan o när jag gick ned en storlek så var de ännu för stora i midjan men kunde inte gå ned mer för då hade inte låren fått plats... :/
Maten serverades på en italiensk restaurang som rent ut sagt inte kan lovas. Jag skrev ned åsikter på en servett och gav till chefen - så dåligt var det. Beställningen av dryck togs upp och servitörerna hade noll koll på vem som beställt vad så de stod och skrek "cola" o försökte få uppmärksamhet av alla oss som samtalade - helt sjukt ju! Vi fick brocollisoppa som var enormt salt och sen en gratäng som jag tyckte om men min portion var MINIliten jämfört med de andras. Två stycken fick hår i maten. Ja, vad kan man säga...
I huset intill fick vi en liten presentation av Bündnis 90/Die Grünen av en grymt bra presentatör. Han var väldigt livlig och tillmötesgående. Tyvärr var inte alla tjejer det. En tjej satt på golvet och sade att hon vägrade lyssna på mer i så fall skulle hon gå härifrån. Hon gick inte men istället sov hon. Gnällig bortskämd unge var min enda tanke. Samma tjej som frågat i Bundestag frågade nu varför de gröna heter de gröna och reaktionen lät inte vänta på sig - många svarade henne rakt ut, skakade på huvudet eller himlade med ögonen. Tyvärr måste jag säga att jag var en av dem. Jag förstår att man inte kan ha grepp om allt som flykting och att man troligen har det tillräckligt jobbigt med sig själv och sina upplevelser än att lära sig om landets seder och historia. Men personligen kan jag ändå tycka att man kan fråga sina vänner om såna frågor. Men samtidigt, det finns inga dumma frågor, alla måste få lov att få svar på sina frågor. Lite dubbelt det där. Men svårt i en sån stor grupp med många väldigt insatta som ville ha svar på svåra politiska frågor och några som ville ha svar på enkla som de andra redan kan.
En halvtimmes busfärd och massa hopp ifrån mig dog mitt hopp. Jag hade in i det sista hoppats på att Ehemalige Stasizentrale INTE skulle vara där vi var med Thomas 2009 och som var det tråkigaste besöket under hela resan. Det museumet hade kunnat vara riktigt intressant om man själv fått gå runt o läsa o titta men för en så stor grupp i jättesmå rum i en timme utan sittmöjligheter och med massa att titta på lämpar det sig inte. När alla går runt o tittar på sån liten yta och inte lyssnar känns det bara skit att ens ha en guide. Nåja, jag stod ut och yttrade inte ett ord förrän efteråt till Didem och Nina. Tyvärr var det inte lika med alla där heller. Ett gäng tjejer vägrade att lyssna och satt kvar nere vid ingången istället för att ens kolla vad det handlade om och när guiden pratade nere och presenterade stället pratade de i munnen på varandra så att till och med Mercia som aldrig säger något och alltid är lugn fick ett utbrott och skrek åt dem o hålla klaffen.
Kvällsmaten var iaf god. Buffé på ett ställe och det var bra saker, tyckte jag iaf.
Efter det vilade vi på hotellet en stund och sedan hängde jag med ut. Några av tjejerna ville absolut till Matrix som är en klubb som är med i programmet Berlin Tag und Nacht som går på tvn (aldrig sett det själv). Så sammanlagt 28 personer åkte till Matrix. Vi kom in kl 24 och stannade till 03 och under hela den tiden dansade jag nästan konstant. Underbart! Skönt att dansa av sig lite och musiken var grym! Från nya topphits till house och gamla klassiker som Maria med Santana och Respect med Aretha Franklin. Glad att jag hängde med ut för jag älskar fan o dansa och inte en droppe alkohol flöt in i min mun och INGEN sa ett ord om det, hur underbart är inte det?! :)
Kom i säng strax efter fyra och fick sussa till halv nio. Då var det dags för sista dagen i Berlin - fredag! Vi åkte till ett ställe där vi fick dela in oss i tre grupper och tillsammans med tre grupper besöka Otto Weidt Blindenwerkstatt - där en man vid namn Otto såg till att hjälpa judar under 2WW och bland annat gömde ett par som tack vare honom överlevde, - Anne Frank Zentrum - dokumentationsmuseum för Anne Franks dagbok - samt en promenad i omgivningen. Grymt intressant med Otto Weidt för honom kände jag inte till men tyvärr eftersom vi inte delat upp oss i grupper utefter nivån på vår kännedom så inne på Anne Franks Zentrum lärde jag mig inte något. Vi hann knappt gå igenom hela historiedelen om henne för det kom så många frågor om andra världskriget som en annan ju studerat obligatorsikt i skolan. Så där lärde jag mig tyvärr inget nytt. Men fick iaf se hennes dagbok :)
Anne Franks dagbok, historiedelen på Anne Frank Zentrum och tre bilder på Berlinomgivning med Fernsehturm.
Lunch serverades i närheten på Hackeschen Markt som var sådär men efterrätten - Palatschinken - mer känt som pannkaka - med melon, vaniljsås, sylt och grädde var att dö för!
Programmet var med lunchen officiellt slut och det blev bara lite inhandling av matsäck på Bahnhof innan vi åkte hem med tåget mot Köln. Jag var väl hemma halv tolv något tror jag.
Jag tyckte det var skönt att få komma iväg och se lite mer än bara Köln. Men det fanns tider då jag hade lust att bara skaka om vissa av tjejerna när de klagade så mkt och vägrade va med på saker. Visst personligen klagade jag väldigt mycket på maten för för ett så späckat program behöver man bra och klok mat och på bra tider. Men programmet hade jag inte alls något att klaga på. Men de tjatade hela resan om att de ville shoppa. Men detta var trots allt en utbildningsresa. Den betalades av staten och med skattebetalares pengar och det enda vi betalade var 15 Euro och tjejerna kunde tyvärr inte alls inse värdet av det och uppskatta det klokt vilket jag tycker är synd. Jag gjorde under dessa dagar av med cirka 25 Euro för mat, det var det enda jag lade pengar på.
Många av tjejerna var inte heller särskilt öppna. Ett gäng vägrade beblanda sig med andra. Till exempel under lunchtid kunde de flytta en uppdukning för att de vägrade sitta med någon annan. Det blev även fel i utdelning av rum i början och två stycken bodde ensamma och de var tvungna o flytta ihop. Men den ena av tjejerna vägrade och skrek högt så typ alla hörde i frukostsalen "jag vill inte bo med henne. jag pratar inte med henne o vägrar bo med henne". Som tur var bytte en annan tjej men själva situationen var inte så kul för den andra tjejen.
Men intressant tyckte jag ändå var att vi var en så blandad skara som åkte. Jag lovar att vi sammanlagt talade mer än tio språk där allihop. Jag kan iaf räkna upp alla dessa som jag är säker på att de talade: svenska, tyska, engelska, franska, portugisiska, spanska, serbiska, polska, turkiska, arabiska, kinesiska.
Allra allra intressantast var ändå ett samtal med en tjej ifrån Syrien. Hon bär frivilligt huvudduk egentligen Hijab och detta pratade vi om. Hur hon tolkar det, varför hon gör det och vilka reaktioner hon fått och hur hon kom till beslutet. Men eftersom hon var så öppen och så modern pratade vi om religion och döden också. Hon talade om hur jobbigt hon tycker det är att alla dras över en kam när man pratar om utlänningar men menade även på lite för starkt för mig att det inte alls händer såna saker som muslimerna är kända för inom deras tro. Vilket tyvär för mycket bevis talar för. Vi pratade om att hon tycker det är okej med andra religioner bara det att för henne är islam den riktiga tron men andra får tro vad de vill. Vi pratade om vad som händer efter döden om min tro och om hur islam ses ifrån andra ögon. Om att anpassa sig till samhället man lever i eller behålla det multikulturellt och låta religioner vara mer tillåtna i alla länder. Om tvångsgifte och framtiden.
yours truly Dessidessan Upphovsrätten till fotografierna i detta inlägg tillhör Desireé Nilsson!
Hade i måndags 2/4-2012 min första ensamme ackompanjering med en klient. Hon och hennes dotter skulle till doktorn och jag följde med. Var där ett par timmar.
Innan hade jag haft en klient som jag hjälpt med att söka jobb, sen hann jag formulera ett mail och sen skulle jag iväg på min ackompanjering så måndagens praktik gick väldigt fort.
När jag kom hem försöka jag ta en springrunda men de gick inte bra alls. Hade ett konstigt tryck över bröstet så kunde inte andas klokt så det blev en powerwalkrunda istället.
Packade på kvällen och mös lite med V. Sen var det dags o susse!
Inte för känsliga personer som inte tål mag, mat och bajs-snack!
Sitter just nu här med en förbövlans jobbig magknip..... Såhär ont har jag då inte haft på flera månader. Senast jag kan minnas att de kändes såhär, fast den gången var iaf betydligt värre, var i höstas någon gång, tror december, när de gjorde så ont att jag låg o grät på sängen men då började jag ju misstänka magsår och allt möjligt.
Denna gång är det verkligen tarmarna som gör ont.
Sprang 21 km på nytt personbästa idag. 2:02:36 :):) Helt underbart och det kändes lätt och skönt och skorna kändes bra. De är inte lika hårda o stabila som de förra så jag snubblar mer o har därmed börjat koncentrera mig mer på hur jag springer så börjar känna att ett bättre löpsteg börjar utvecklas. Det är inte heller det där stampet eftersom dessa skor är mjukare än de förra.
Men när jag kom hem åt jag och sen tog det inte länge innan smärtan slog till som en blixt från en klar himmel. Fick springa på toan och ja där satt jag och missade väldigt mycket av hockeyn.
Duschade i pausen o spolade hett vatten på magen, då släppte smärtan ett tag. Men när jag klätt på mig och borstat håret var det dags igen och kort därpå igen. Ibland undrar man hur mkt man har i sig liksom.
Det liksom bränner i magen ungefär två handbreddar och så från sida till sida och så smärtar det till som ett knivhugg och då är det bara o springa.
suck, efter varje gång önskar jag att det är över. Efter varje gång bränner tårarna bakom ögonlocken. Vad är normalt? Vad ska jag stå ut mig och när jag ska jag börja oroa mig? När är det IBS och när blir det något annat?
suck.......
Detta tog udden av min glädje av mitt springpass... :(
