Dessidessan

Livet med hjärntumör

Mitt liv är så annorlunda

Kategori: Allmänt

Mitt liv är så extremt annorlunda just nu - kanske inte mot normalmänniskan men mot hur jag är van vid att leva!
 
Jag sitter knappt vid datorn så jag skriver aldrig längre. Vilket på sätt och visa är hemskt tråkigt för jag har en period i mitt liv där livet kretsar kring jobbet och upplevelserna där som hade varit väldigt kul att kunna minnas genom mina inlägg. (rättelse: sitter knappt vid datorn hemma, men på jobbet hela dagarna så undviker den faktiskt lite här hemma)
 
Jag trivs fortfarande lika bra på Migrationsverket men tiden börjar rinna ut. Min anställning går ut den 31:a maj och jag sitter verkligen i en rävsax. Det är väldigt osäkert hur det blir med tjänster just nu och även om jag får över sommaren så är det ännu mer osäkert sen. Jag älskar jobbet och vill egentligen inte ha något annat jobb samtidigt som det är såhär års som arbetsmarknaden blommar. Sen dör den över sommaren och på hösten anställs alla som sommarjobbat och då utlyses sen inget förrän november-december-tiden. De master-utbildningar jag vill läsa finns inte här och jag vill inte flytta från Viktor. Jag har egentligen ingen lust att läsa kurser, samtidigt som jag i princip behöver det så att jag kan komma in på de masters som är intressanta.
RÄVSAX!
 
Jag älskar jobbet, jag kan inte säga det tillräckligt många gånger. Det är kul att kliva upp och träffa mina kollegor: Martina, Peter, Fredrik, Kent, Liljana, Ragnhild, Christina, Emil, Sara, Jesper, Mona, Ala, Mårten och Sabah. Det är kul att lära mig känna igen de asylsökande jag träffar, det är kul att sätta mig in i deras fall, det är kul att arbeta mot andra myndigheter, det är kul att svara på frågor, det är kul att veta och jobbet erbjuder något nytt i kunskapsväg varje dag. Ännu känner jag att jag har så mycket kvar att lära, jag är absolut inte fulllärd, men jag börjar kunna stå på mina egna ben på jobbet och det finns faktiskt dagar då jag inte har frågor.
 
Förutom att jag har ett perfekt jobb så har jag också den perfekta mannen!
Viktor har tagit ett stort kliv och blivit mycket mera ansvarsfull sedan jag började jobba. Han lagar nästan jämt mat och ofta lagom tills att jag kommer hem från jobbet. På så vis får vi mer tid till varandra (eller träning). Han hjälper till mer och har bättre ordning och han ställer upp och lyssnar på mina funderingar kring asylprocesser, kring myndighetskrångel, kring kollegor och samhällsproblem i stort. Han finns där, han finns för mig och utan honom vet jag inte alls hur jag skulle orka hålla på med allt jag gör. Jag saknar honom om dagarna på jobbet och kärleken svämmar över för den mannen varje dag som jag kommer hem från jobbet!!
 
Träning: Jag kommer nog inte lyckas bli så biffig som jag ville bli inför denna sommarsäsong men träningen gör att jag orkar så mycket mer. Jag har försökt lägga om träningen då och då men faller ändå tillbaka in i styrketräningen, jag trivs med den och jag trivs med resultaten jag gör. Jag kanske inte är stark i jämförelse med andra men ja skiter i andra och är stolt att jag häromveckan tog 50kg i bänkpress och klarade 3x6stycken breda chins!!! I övrigt klarar jag också äntligen lite mer vikt i knäböj och är rätt stolt över mina 80kg i raka marklyft. Jag är av någon anledning starkare i raka marklyft än i marklyft. Vilket enligt Viktor inte ska vara så. :P

Dessutom ska jag springa vårruset med kvinnojouren den 7:e maj och jag hoppas på att kunna slå den enda notering jag har på den sträckan. Men det får vi se!
 
Det har ju hänt massor med saker som jag skulle vilja skriva om:
* Underbaraste Mummo och Moffa var här på besök eftersom mummo fyllde 70. Vi var på båtsmannen och åt och jag börjar dreggla bara jag tänker på den maten.
* Jag jourar då och då men helt ärligt, jag har fortfarande inte fått mer än ett samtal.
* Jag har bjudit på en del fika för vännerna.
* Jag och Viktor har haft fest, hör och häpna.
* Jag klarade kursen sexualiserat våld prostitution och trafficking och den var riktigt givande.
* Jag har varit på tre utbildningstillfällen i Malmö med jobbet - förvaltningskunskap och motiverande samtalsintervju.
* Jag kämpar på med franskan
* Jag var hemma över påsk.
* Jag har fått en iphone - en med jobbet och en av underbara Jonas - så nu e jag iphone-nörd på hög nivå. Heter såklart Dessidessan på instagram.
* Jag har tagit emot diplomeringsdiplom för Olympens arbete mot anti-doping.
* Vi har varit djurvakter för två supersöta marsvin som vi båda blev kära i.
* Jag har förstört Viktors bil, - förlåt!!
* Jag har planerat jordgubbar utanför vårt hus - de lär väl bli överkörda av gräsklipparen, nedpissade eller uppätna men tyckte att de va värt ett försök.
 
Om jag hade dött nu, så hade jag varit lycklig!
 
Det finns bara ett endaste grått moln på min himmel och det molnet heter vänner. Jag blev väldigt ledsen i påskas och de sitter ännu i och gör mig nedstämd emellanåt. Jag hade längtat efter en kompis som jag i slutänden inte fick träffa och en annan tyckte jag gjorde ganska klart för mig att han inte var intresserad av att ses vilket gjorde jävligt ont. Självklart är det så att jag ser det här mycket allvarligare än de någonsin kommer förstå men det tar inte udden av hur ont det gör.
Jag är också ledsen över situationen med mina vänner här. Jag får inga inbjudningar längre. Jag har ett heltidsjobb och träning är viktigt därför har jag aldrig tid att ses i veckorna och fredagar har jag alltid känt mig död på och nu har inbjudningarna uteblivit även på helgerna. Jag har ändå verkligen försökt mitt bästa genom o bjuda in till fika men det känns också jobbigt att behöva bjuda på något varje gång för att få träffa någon. Men ändå hör jag av folk när de behöver bil på något vis, vilket ger en olustig känsla i magen. Jag kommer alltid ställa upp för de jag gillar här, vad de än behöver, det är inte det, tro inte det, de e bara överanalyserande Desireé som känner sig lite ledsen ibland.
 
Jag måste också få lov att tillägga att jag älskar Carro och saknar henne enormt men jag är också så stolt över att hon kom in på polishögskolan!
 
Naj, nu ska jag faktiskt ta tag i mitt liv igen.
Anledningen till att de blev ett inlägg ikväll är att jag inte har någon att vara social emot. Viktor har åkt hem till ön för en veckas praktik och sen kommer hem tillbaka på fredag och åker efter helgen till Azorerna i tio dagar. Så nu blir det hårdsatsning på träning och plugg utanför arbetstiden- jag har ju inge bättre för mi. :)
 




 
 
yours truly
Dessidessan

Kommentarer


Kommentera inlägget här: