Nyss hemkommen efter en kväll med Valentina och hennes karl, Özlem tror jag han heter, och en väninna till dem.
Även handlat nu precis innan på Rewe och det var nog den snabbaste inköpsrundan jag gjort på år och dagar - in - banan-bröd- flingor- tomatsås-bea- salami - creme fraiche - ut!

Det var jättemysigt hemma hos Valentina men störde mig på vissa saker under kvällens gång. Dels över att väninnan ständigt ställde mig mot väggen och tittade konstigt på mig när jag sa vissa saker så att jag kände att jag behövde försvara mig. Jag hatar o behöva försvara mig själv och min livsstil. Det ska bli så skönt o komma hem till Viktor, min familj och mina vänner som vet hur jag funkar och inte längre ifrågasätter mina val.

Bland annat kom dessa diskussioner upp ikväll:
* Väninnan påstod att Sveriges sjuksystem suger för att hon inte gillar att man "måste ringa till en hotline som bestämmer vart och till vilken läkare man måste gå". I Tyskland finns det ju en läkare runt varje hörn och alla har sin egen läkare. Men personligen tycker jag om Sveriges vårdcentralssystem. Ja ibland kan man ha otur o få en idiot men ibland kan man också komma till riktigt bra läkare och man får alltid en tid på den dagen man behöver det och de håller tiderna någorlunda på vårdcentraler medan man här kan få vänta ett bra tag för att man inte beställer tid utan bara går dit.
* När jag tackade nej till vin så tittade hon konstigt på mig och ja försökte förklara att jag förutom att jag har magproblem inte dricker nu inför Gbg-varvet. Vilket fick henne o titta ännu mer konstigt på mig och hon menade på att de försvinner väl fort ur kroppen o förstör inget. Själv tror jag på de påståenden om att den dagens träning samt kommande dags träning blir helt förstörd och lönlös och att alkoholen tar en vecka (vissa påstår två) innan den är ur ens system.
* Jag berättade att jag imorrn ska springa ca 21km och hon högg direkt om att det är för långt då förstör man kroppen hade hon hört och det ska man inte göra. Man ska alltid springa kortare än den sträcka man ska tävla. Suck, jag följer ett program ifrn iform och kan inte tänka mig att ett program som är publicerat på en sån träningssida från erfarna tränare kan skada min kropp på något vis. Jag har sju själv valt den högsta nivån då jag trots allt ändå kan kalla mig själv en van löpare numera och en van löpare ska inte förstöras av att springa så långt en gång i veckan om man har bra skor och konditionen. Jag är trots allt på senare tid ganska insatt i träning och ja tycker inte om att bli ifrågasatt hur jag tränar från någon som aldrig sprungit en halvmara.
* Vi pratade om framtida jobb för mig och kvinnan sätter sig och säger att de e väl inte så svårt o komma in i olika organisationer och att jag är alldeles för negativ. Ursäkta men ja söker nu jobb sen i januari. Kvinnan har ingen aning om vart jag bor, vart jobben finns i Sverige, vad som krävs för att få ett sånt jobb jag vill ha i Sverige samt hur stor konkurrensen är om dessa jobb så tyst med dig!


Men en diskussion var ganska viktig ändå och jag har aldrig tänkt klokt på den. Måste fråga mummo nästa gång jag pratar med henne och det är hur jag egentligen är sjukförsäkrad o hur det går till i Sverige. Jag har ingen aning om sånt i Sverige. Jag sjukanmälde mig ju för första gången till Försäkringskassan i förra året och då betalade de ju pengar till min arbetsgivare men hur fungerar det när man blir arbetsoförmögen? Vart betalar man pengarna? Dras de på skatten? VAAAA??? Jag har ingen aning, måste forska lite. (forskat lite o va ja förstår betalas de med skatten?)


Annars har karlen o jag diskuterat sport som förra gången :) Han har ju stenkoll på svenska fotbollsspelare, helt plötsligt började han prata om Elmander. :P

Nu blire sängen!

yours truly
Dessidessan