Dessidessan

Livet med hjärntumör

Soest

Kategori: Allmänt


I fredags den 20/4 åkte jag till Soest efter praktiken (och efter ett gympass) för o hälsa på kära familjen Bause. Lyckades genom att springa kasta mig in i mitt anslutningståg när jag skulle byta i Dortmund men i övrigt var det en smärtfri resa.

Magnus (Karolas bror) hämtade upp mig på tågstationen och så åkte vi med hans nya bil - en cab som han var jättestolt över- till Bauses hus.

Väl där fick jag krama om mamma Mechthild och pappa Norbert - underbart o träffa dem igen och så satt vi och drack te och åt kakor och pratade fram till strax efter 12-snåret.

lördagsmorgonen åkte vi 9.15 till Karolas morföräldrar som jag ju också träffat ett flertal gånger. Otroligt "fit"-a äldre människor. Han är 86 och hon måste väl vara lite yngre men typ som moffa iaf och båda är riktigt klara och påminner extremt om mummo o moffa så det var riktigt mysigt. Han var dessutom soldat i andra världs kriget så har lite extra respekt för honom. Vi åt frukost och sen soppa och åkte därifrån cirka 13.15.



Så åkte vi hem en stund och det stänkte bara lite så tänkte ta mig en promenad. När jag bodde där i två veckor innan jag åkte till Zürs brukade jag ju promenera runt ganska mycket så ville kolla in om något hade hänt i omgivningarna. Men det började ösregna så blev kortaste promenaden i mitt liv och ändå var jag totalt dyngsur.

Sedan åkte vi och hämtade Karola på tågstationen och fikade tillsammans när vi kommit tillbaka. Sedan satt Magnus med matte och Karola skulle försöka hjälpa honom och de får i hans klass massa användna papper att skriva på och då hittade vi en bild på en häst som vi började fylla i. Vi hade riktigt roligt med den där hästen.

Lagom när vi var färdigt kom Karolas pojkvän Mark och två kusiner Silvia och Anja och så grillade vi med dem och mös hela kvällen och spelade Halli Galli (ett spel som vi spelade sist jag var där, dvs. för tre år sedan).

söndagen tog vi det mest bara lugnt och jag och Karola pratade en hel del och sen var det plötsligt dags för avfärd. Jag ångrar att jag inte åkte dit en helg tidigare för de är verkligen underbara hela familjen och jag känner mig så hemma och välkommen där!

Mechthild började gråta när vi sa hej då. Hoppas att det inte dröjer tre år till igen tills vi ses!


yours truly
Dessidessan

Kommentarer


Kommentera inlägget här: