Dessidessan

Livet med hjärntumör

Göteborgsvarvet i text

Kategori: Allmänt


Efter en timmes plugg och en stadig frukost satte jag och älskling oss i bilen för att åka mot Göteborg för att ta tjuren vid hornen - Göteborgsvarvet.

När vi kom fram till Göteborg checkade vi in och sen promenerade vi bort till start/mål-området för att hämta ut nummerlapparna. På vägen dit kollade vi på sälar och pingviner, klättrade upp på ett smärre berg för att se älgar som ändå inte fanns i närheten och försökte hitta närmaste vägen hem.

Det blev micromat till kvällsmat och massa mys med Nikita innan vi skulle sova. Hade dock oturen att det var ett fläktsystem i vårt rum som drog konstant så även om jag sov med två täcken vaknade jag ändå och var hostig. Det var drygt.

lördagen, the D-day eller GBG-day, klev vi upp och åt av vandrarhemmets frukost. Vilade lite och lagade sedan makaroner och köttbullar och började därefter göra oss iordning och gick till området. Går inte att förklara hur mycket folk det var. Ett sånt event måste upplevas. Vilken känsla. Trodde aldrig att jag skulle hitta MB men till slut sprang vi på dem och det blev för min del ett kärt återseende. Träffade hans bror med tjej och hans pappa också. Riktigt gott o se hela högen.

Var grymt grymt nervös hela tiden. Försökte dricka bra men då fick man ju även springa på toa konstant. Till slut var jag sist kvar. Viktor startade en halvtimme före mig. Värmde då upp med lite aerobics och sållade mig sedan till de andra i startgrupp 15. Med nummerlappen - 56033 - var jag redo att ta min utmaning som jag laddat så inför i flera månader.

Start:
Vid nedräkningen stod jag bredvid tre killar som gick någon idrottsvetenskaplig linje som pratade om att de skulle ses om 3h och vad det nu var. Alla tre såg relativt fit ut så då sjönk ju humöret lite... När starten gick var det bara att försöka komma framåt i trängseln.
Loppet:
Den första km var det riktigt svårt att ta sig fram. Det där med att hålla till höger om man springer sakta/går var det inte många som höll på. Men jag försökte ändå kryssa mig fram mellan löparna. Tog sikte på olika ryggar men hittade inte riktigt någon som passade med mitt tempo. Höll ett väldigt högt tempo redan i från början - jämfört med hur jag tränat.
Någon km innan första vätskekontrollen och innan bron hittade jag en tjej vars rygg blev mitt mål för hon sprang helt perfekt för mig. Tappade dock bort henne vid vätskekontrollen.
Uppför första bron kändes bra, den hade jag oroat mig för och jag passerade fler än jag blev omsprungen av.
Nedförsbacken efter den bron gick så grymt bra. Längde stegen och bara löpte för fullt nedför backen och runt kröken innan vägen planade ut igen.
En km senare blev jag grymt tung i benen. Måste varit där mellan 8-10km. Försökte äta lite kexchoklad men de blev bara torrt i munnen och den hade smällt i byxorna så blev bara kladdig.
Tungheten släppte dock strax efter 10km och jag lyckades öka tempot igen fram tills nästa bro. Den är väl vid 13km ungefär och fi fan vad tung den var. Den tog ju aldrig slut. Hade hållit rygg på en kille i militärkläder och med ryggsäck på ryggen men han saktade ned i backen så jag fick kämpa själv och kryssa mellan alla som gick i bredd och verkligen trycka mig fram.
Väl uppe på toppen när det började gå nedför igen var det återigen bara att länga på stegen och flyta förbi alla. Grymt skön känsla, riktigt nöjd att jag träna mycket på att länga stegen i nedförsbackar.
Avenyn hade MB varnat mig för så jag var inställd på att den skulle vara jobbig. Men jag håller inte med. Visst det var lång sträcka rakt fram utan att se slutet men jag var inställd på att det skulle vara värre.
Missade nästan energitabletten vid 16km men lyckades få tag på en. Den smälte finnemang i munnen. Strax efter det kom svampstationen. En svamp dränkte jag över huvudet, den duttade jag på bröst, kinder och ben och en kramade jag ut över fötterna samtidigt som jag försökte kliva i varenda vattenpöl för att svalka av mina brännande fötter.
När jag kom fram till 17kms skylten började jag öka. Då hade avsvalkningen hjälpt och energitabletten börjat värka för benen kändes som fjädrar. Jag ökade rejält och sprang på. Strax innan 18km sprang jag om en av killarna som jag startat bredvid - han gick. :)
Strax innan 19 stoppade jag i min medhavda dextrosol för då började benen kännas tunga igen. Lyckades nog därmed rädda mig ifrån tyngre ben. Efter 19km började det ligga skadade löpare längs med vägen som blödde i ansiktet så då började man undvika kanterna och tur var väl det för de där stängslen är fan farliga med sina utstickande ben.
Jag hade bra tempo ända fram till 21kms-markeringen som var målad på marken. Då gick benen in i vägen och löpfältet smalnade av så det gick ändå knappt att ta sig fram. Jag bufflades ett antal ggr och fick många sura miner men jag hade krafter kvar och ville om även om benen var redo att ge upp.
Upploppet tog jag ut mina sista krafter på och direkt när man kom över mållinjen var det som att springa in i en vägg - folk stannade direkt.
Jo förresten, på upploppet sprang jag om ytterligare en av de där tre killarna jag startat med. :) :)

Men hallå - jag tog mig i mål!!! Jag klarade min utmaning.
Mina mål hade varit att
1. komma i mål innan kl 18 vilket skulle ha gett mig en maxtid på 2h 28min
2. inte låta Sofie, som jag jobbar med och som startade i startgruppen efter mig, komma om mig
3. Drömmålet var 2.10

Mål 1 och 2 uppnåddes mål 3 var jag 56 sekunder ifrån, som jag lovar att jag tappade sista km där jag inte lyckades ta mig framåt.

Mina tider blev:
5km - 00:29:25
10km - 00:59:11
15km - 01:31:40
20km - 02:04:47
mål - 02:10:56
Medelhastighet 06:13/km

Fick min medalj och en iskall banan och lyckades till slut hitta en lyckligare Viktor. Han sprang, trots att han knappt sprungit alls sen påsk och inte sprungit mer än 1 mil på ännu längre, på 1.49. Jag är fruktansvärt stolt över honom!!!

Vi vilade oss en stund och promenerade sedan hem och dog. Den duschen som jag tog efteråt är nog den skönaste dusch jag någonsin tagit i hela mitt liv....!

Vi gick sedan ut för o leta mat - restaurang - hittade efter säkert 40min letande en där vi fick ett bort. Förrätten blev friterade calamaris med aioli och vitlöksbröd - var bland de godaste jag någonsin ätit. Sedan åt älskling lasagne och jag biff med rödvinssås. Vi unnade oss varsitt glas vin och gick lite smålulliga hand i hand hem och gick och lade oss efter en lång dag. ♥

Söndagen innebar inte mycket annat än hemfärd, en liten shoppingrunda (försökte hitta bikini till mig), vila, pizza Nikita och lite plugg....

Vill tacka de vänner som hörde av sig till mig för att önska lycka till eller fråga hur det gick. Småsak kan det tyckas men för mig betydde det enormt att några uppmärksammade hur mkt detta betytt för mig och brydde sig om att fråga. Tack till Mikael, Sophia, TT, Keso, Becca, Martin och Cicci!

Så, ska jag springa i nästa år? HELL YEAH! ;)

yours truly
Dessidessan

Kommentarer


Kommentera inlägget här: