Har en sån där sjukt dålig dag igen...
Ibland är det bara så, då mår jag verkligen piss.. Vet inte om jag vill prata, gråta, skrika, slåss eller bara gå o lägga mig.
Sjuka är när man sitter på lektionen och får dra ett par djupa andetag för o inte börja böla mitt under en föreläsning.. Jag vet aldrig innan när en dålig dag kommer men ofta beror de på vad jag drömt om. I natt drömde jag om gamla betydelsefulla personer som jag saknar men som jag innerst inne vet att jag borde glömma för dessa personer bryr sig allvarligt talat inte ett skit om mig. Men bara o intala sig själv det som ett ständigt mantra, får en ju bara att må dåligare (sämre är korrekt svenska, jag vet). Jag tror att jag skulle må bättre o reda ut de där trådarna, kontakta personen/personerna och reda ut vad som gick fel och önska varandra ett gott liv men jag vill inte ge mig, jag vill inte vara den som bryr sig och då kommer det aldrig hända eftersom just den andra personen inte bryr sig..
Jösses....
Sen har vi andra saker som pågår i mitt liv just nu som gör att allt blir tungt. Vill njuta av Vs sällskap och så och ha hit honom igen men idag när jag gick på första lektionen av svensk och jämförande politik insåg jag att detta är en kurs liknande ett heltidsarbete. Satt i två timmar efter lektionen och läste i en av böckerna och fan de går inte o förklara hur segt det gick och det är på engelska så de suger verkligen apa. Detta gör att jag alltså måste ägna hela dagarna åt plugg och verkligen läsa och plugga och om då V kommer hit när han inte har ett jobb så kommer jag inte kunna plugga hela dagarna utan att ha dåligt samvete för att jag inte har tid för honom vilket alltså gör att allt är sjukt dubbelt för jag vill inget annat än att ha honom här!!!!!!!!!!!! Blev varm i kroppen när han genom min ton i sms förstod att jag var nere. Det är en observant pojkvän det :)
Sen har vi då tillståndet med vänner då. Jag e kass på o hålla kontakten till folk hemma på ön märker jag och de e svårt o hålla kontakten också när gensvaret e kasst från vissa håll. Och här kämpar jag med o vänja mig vid en situation som uppstod den här terminen. Mikael tröstade mig enormt i lördags genom att säga att han märker att jag försöker och att det är ett bra steg på vägen. Det var skönt, då kanske mina försök lönar sig i slutänden men jag har en bit kvar o kämpa på.

Saknar mummo och mamma.. Sjukt mkt!!

okey nu har jag skrivit av mig lite så får återgå till plugget om jag skall bli färdig ngn gång idag...
yours truly
Dessidessan