Dessidessan

23-årig töis med gotländsk härstamning som jobbar på migrationsverket. Svag för te och efterrätt. Gillar träning, pärk, språk och sällskapsspel. För övrigt även väldigt kär....!

En ovanlig promenad

Kategori: Allmänt


En ovanlig promenad.
Jag tränar ju lite för o tänka mindre, pressa kroppen lite och få ur tankarna ur huvudet. Gårdagens träning var dock konstig. Det blåste enormt och när jag kom ut på hammarn så var vinden så stark att jag fick kämpa för o hålla mig på vägen mer än o kämpa för o träna så tankarna kom i alla fall. Stirrade ut på vågorna som ilsket slickade strandkanterna och böjde ned huvudet för att undvika de starka stänket som piskade mig i ansiktet tillsammans med håret som hade letat sig ur hårsnodden samt för att kryssa mellan de djupa vattenpölarna. Efter ett tag fick jag svårt att andas, stannade till och pustade och insåg att mitt ansikte inte bara blötts ned av regnet utan att det rann tårar längs med mina kinder och ned på hakan och att jag snyftade. Snyftningar som överröstades av havets dån och mp3ns musik. Insåg vart mina tankar var och gav mig hän till gråtens lindring. Det kändes bra efter en stund och jag fortsatte min raska promenad med lugnare tankar. Är det såhär o börja komma över någon?! När man bara minns smärtan man åsamkat personen. Grälens hetta, smärtans tårar, ångestens tryckande grepp och den själaslitande tystnaden som kunde uppstå. Jag minns knappt våra glada stunder, glömmer bort detaljer om var, när hur och vad och kan inte få fram hans ansikte på min näthinna utan att tänka efter noga. Andra saker som hans ärr på ryggen efter en leverfläck eller hans kläder kan jag föreställa mig hur lätt som helst. Jag känner mig förvirrad men efter ett samtal med Anna i natt känner jag mig inte lika ensam i smärtan. Hon vet vad jag talar om, hon vet den olyckliga kärlekens knivhugg och svartsjuka, hon stödjer mig i att det inte är så lätt att bara glömma och gå vidare. Men vi är ändå båda överens om att man måste och jag är bestämd till tusen att denna sjukdom, denna parasit skall brännas bort förr eller senare och jag längtar efter nya utmaningar, nya flammor, nya upplevelser och ny sjukdom och nog sjutton finns de intressanta hetingar där ute. Denna sjukdom tror jag hittar sitt antibiotika i flykten till Växjö, träningen och plugget.
Har ju sagt att detta ämne inte skulle komma upp på bloggen igen, eller han iaf men detta handlar ju om mina tankar o inte honom - iaf vad jag har o säga till mitt försvar :P

yours truly
Dessidessan

Kommentarer


Kommentera inlägget här: