Jag blir tokig.
jag bävar nästan för att åka hem.. Dels vet jag inte hur jag ska hinna med att träffa alla och så skall jag samtidigt stötta betydande personer som inte mår bra.. Jag orkar inte riktigt just nu, oroar mig alldeles för mkt om andra samtidigt som jag själv är fruktansvärt orkeslös... Vem oroar sig för mig? Vem håller om mig? Suck, försökte återigen med Tomas men de gick inte den här gången heller... saknar honom ännu och bara vill att han ska va här o lyssna, eftersom han ju är en fruktansvärt bra lyssnare... Jag har liksom redovisning i IAL i övermorgon och jag har inte gjort något alls- det är inte likt mig! JA, ringde och mådde jättedåligt då han tyvärr fått joina oss i singelklubben nu, tycker så fruktansvärt synd om honom... Vill alltså träffa honom, så vill jag träffa mina kusiner (de fyller ju år den 20:e) och morbror (som fyllde år den 6:e), träffa Ellinor, Carro, JJ, Markus (som fyller år den 23:e), min familj, Anna, och så självklart Tobias som är själva anledningen att jag åker hem.. Jag önskar så att jag kunde vara hemma och stötta honom just nu och har fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte åker hem till begravningen.... Gosh, de här suger., finns aldrig tillräckligt tid för allt de där på 5 och en halv tag...! Ge mig ett glädjeämne så att jag kan få lite mer energi!