Bara för att man tycker om någon behöver det verkligen inte betyda att den personen har samma intresse av dig. Att, trots hur mycket man än tycker om någon, veta när det är dags att ge upp är väldigt svårt....! Man vill ju inte gärna ge upp ett intresse man har av någon bara för att det kanske inte blir något på en gång. Att någon annan har intresse av dig eller säger att han/hon tycker om dig behöver egentligen inte betyda mer än att du är en fin vän och kul att umgås med o kanske råkar se bra ut i dennes ögon. Att personen säger att han/hon tycker om dig behöver inte alls betyda att han tycker om dig mer än någon annan i hans/hennes närhet. Jag måste för min egen skull erkänna att jag vill betyda något mer än alla andra runt omkring om en kille säger till mig att han är intresserad av mig och tycker om mig. Jag önskar att denne person som jag tycker om skall visa att han tycker om mig, för just nu märks det verkligen inte....

Jag är rädd för att vad jag skriver nu kommer att förstöra allt men min blogg är mitt avskrivningsställe...
Jag menar inte att vi skall ses varje dag, herregud jag har väl också ett liv att leva och har andra saker att göra och andra att umgås med. Men jag vill ses, inte ha två veckor mellan varje gång vi umgås (!!), och jag råkar vara av åsikten (tror inte man säger så på svenska, tyskpåverkan) att om man verkligen vill träffas och ses så går det alltid att ordna och är det så att det är så mkt annat finns det väl alltid en lucka då man kan knacka på och bara säga hej för att visa att man inte glömt personen. Jag skulle vilja få va i hans armar ett par ggr i veckan, med andra ord, jag önskar mig en kram. Jag skiter i vad andra tycker om de, men jag råkar älska kramar...
Jag skulle vilja ha motfrågor när jag skriver något så att jag känner att han är intresserad av vad som händer mig också annars är de ju inte riktigt någon mening att jag hör av mig förutom att jag då får veta vad som händer i hans liv vilket jag ju verkligen vill...
Jag önskar att han hade känt att han vill berätta saker för mig om vad som händer. Jag vill lyssna på hans härliga röst och finnas där för honom istället för att få veta allt som gäller honom genom andra.

Jag är i ett dödläge (döläge?), jag vet inte vad jag skall göra mer....

Det är lätt för någon annan att säga att jag skall lägga ned eller säga att jag skall ha mer tålamod för mig är det bara alla känslor som bubblar inom mig som hindrar mig från att göra något av det... Just nu är enda önskan, som är så stark, att ha honom här och va i hans armar, känna hans hjärta dunka och bara njuta av hans närhet...