Dessidessan

Livet med hjärntumör

Zürs 35/Tåg till Soest

Kategori: Allmänt

22/4 2009

Jag sitter just nu på tåget på väg till Soest för att hälsa på Karola ett par dagar innan mummo, moffa, eva och per-ove kommer och hämtar mig. Jag kan knappt fatta att allt är över, jag klarade hela säsongen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Söndagen och måndagen städade vi, städade och städade. Så äntligen runt fyra tiden på måndagen var vi klara. Kathi och jag öppnade varsin liten champagne flaska och skålade. Jag var så lättad, ringde mamma och kunde inte hålla tillbaka tårarna. Jag var så otroligt lättad, lycklig och bara helt slut, det var över!

På måndagkvällen hade vi avslutningskväll med Jochums. Av cirka 75 medarbetare var vi runt 30 där. Men det var riktigt skönt att ha en avslutningskväll, trots att jag mått så dåligt på grund av vissa där. Kvällen försvann fort och vinet flöt.. Kvällen avslutades i Verni där jag till och med dansade med Natascha utan o säga henne hur mkt jag hatar henne…

Jag är stolt över mig själv, jag är en erfarenhet rikare och vet nu att jag kan klara saker bara jag ger mig fan på att det ska gå. Jag gick hem halv två, då tyckte jag att det räckte. Huvudvärken hade kommit ifrån allt vin (mumma vin förresten) och jag kände att nu hade jag fått nog av alla, ville bara hem och sova..

Kathi kom tillbaka efter festandet klockan halv åtta och började städa så då fick jag tyvärr inte sova längre. Hjälpte till att städa och sade sedan hej då. Det var inte det minsta jobbigt o säga hej då, tyvärr måste jag säga. Hon har gjort mig så förbannad så många ggr och hon har inte haft mkt respekt mot mig, hennes rumspartner, så jag såg endast fram emot en god natts sömn.

Hon kom hem klockan halv fyra, natten till lördagen, och började rota i sin packade väska. Välte ut saker över hela golvet, så full som hon var, och lyste runt med sin mobil rakt i ansiktet på mig. Skrek åt henne o lägga av och försökte vända mig om o sussa. Men hon varken svarade eller slutade så efter ett tag blev jag så förbannad att jag hoppade upp ur sängen och tände lyset och skrek åt henne att lägga på ett kol. Då hittade hon vad hon sökte och försvann fortare än kvickt.
Men då var jag ju redan så förbannad så hann inte ens somna innan hon var tillbaka klockan fem över fyra. Då gick hon på toan med dörren öppen och lyset tände hon och gick runt och klädde av sig i hela rummet. Slutligen lade hon sig ned halvt över på min sida. Lagom när jag äntligen började lugna ned mig och började slumra in då ringer hennes förbannade väckarklocka på mobilen. NIO MINUTER ÖVER FEM, och självklart vaknar hon inte av den. Två ggr fick jag stänga av den åt henne sedan lade jag den bredvid hennes öra. Inte fan vaknade hon tredje gången heller men då hade jag tröttnad och skrek på henne o stänga av helvetet. Då blev hon förbannad o skrek åt mig att låta henne vara. Från det låg jag och höll för öronen 8 ggr till fram till kvart över sex och räknade sekunderna tills hon stängde av väckaren. Varje gång tog det mer än 50 sekunder och då är ljudet extremt högt, förstår inte hur jag stod ut. I alla fall så sa jag ifrån kvart över sex att nu fick hon ta och gå upp för nu är jag trött på hennes jävla väckare och ville sova. Hon steg motvilligt upp men inte var hon tyst så kunde inte somna.
Vi hade två fönster i rummet varav det ena stör mig inte alls och det andra kommer ljuset rakt in i ansiktet på mig. Eftersom hon inte alls störs av ljuset från fönstren drar jag endast för gardinen för det fönstret som stör mig. Självklart är hon så respektlös att hon drar upp gardinen där och ställer sig och börjar röka och när hon är klar med de drar hon inte till gardinen klokt. Så fort hon gått ut genom dörren vid tio i sju klev jag upp (halvtimme tidigare än jag hade behövt) och duschade för jag kunde ju ändå inte sova vidare….
Natten till söndagen gick vi båda och lade oss tidigt men hon snarkade halva natten så de blev inte mkt sömn då heller. Natten till måndagen var hon med de andra i Lech och kom hem mitt i natten, full igen, och stupade i säng. Vaknade alltså men som tur var, var jag helt slut så somnade om igen. Alltså när hon åkte var det enda jag kunde tänka på en god natts sömn! Drömde hela natten om alla jag vill träffa när jag kommer hem och olika scenarion när jag träffar vissa, hemska och underbara,…



Nu är jag iaf på väg därifrån och det känns underbart. Trots det så känns de som så att har jag klarat det en gång så kan ja klara det en gång till. Jag menar det är ju inte säkert att jag kommer in på något av mina två första val av utbildning och då är det väl bättre att jobba där uppe i bergen än att gå hemma och vara arbetslös?! Lämnar den frågan obesvarad för jag vet inte ens själv om jag vill gå igenom det helvetet igen, ens för pengar..



Jag har dock kommit till en insikt här borta. Jag vill bo i närheten av vattnet! Floden i Lech har varit min tröst, vid den har jag stått så många ggr och bara tittat på hur vattnet flyter. När jag åkte till Bludenz med bussen tittade jag hela tiden på floden som flyter längs med vägen. Men det var inte förrän jag rundade kurvan någonstans vid Feldkirsch på väg till Lindau och äntligen återsåg Bodensee som jag insåg att jag älskar vattnet. Alltså vill jag bo i närheten av någon slags vattenkälla när jag skaffar mig ett ställe o bo på, någon gång i framtiden. Bor man på Gotland är de ju skitsamma, vattnet är alltid nära, har jag aldrig tänkt på förut men så är det ju faktiskt…Desireé <3 Vattnet



Åker just nu förbi världens vackraste ställe, tror jag iaf, har aldrig sett något så vackert! Vi åker långs en stor flod och runt omkring ligger små städer med fina, gamla hus, det finns en stadsmur och berg runt omkring, gröna berg, överallt åker båtar och solen blänker i floden. Hit vill jag åka någon gång i mitt liv, verkligen, måste bara ta reda på vad de heter. Skriver nu här in två hotellnamn som vi åkt förbi Hotel L’europé och Hotel Sonnenhof. Perfekt, en husvagnscamping, precis vid floden. Kyrkorna här är magnifika! Uppe på bergen ligger det överallt slott. Haha jo på tal om floder, Sanel har lärt mig en ramsa om de stora floderna, Rhein, Inn, Main, Po (sista vet ja inte hur man stavar). Låter som när man säger ”In i min rumpa” på tyska. =) Det är ju Rhein, så dum jag är!!!! Alltså jag MÅSTE tillbaka hit.
Nästa stopp är: Koblenz, förra var: Mainz-Bischofsheim. Alltså däremellan ligger världens vackraste punkt. Koblenz är också väldigt vackert.


Sarah Beth – Rascal Flatts, finaste låten…





Klockan är nu 20.03 klockan 20.29 skall jag anlända i Münster för att där ta nästa tåg till Soest och anlända 22.22. Har hittills sovit en timme och övrigt har jag sett på Iron Man och fyra avsnitt Greys Anatomy. Dags o packa ihop. Hörs när jag kommer hem! Puss och kram

Kommentarer


Kommentera inlägget här: