Dessidessan

23-årig töis med gotländsk härstamning som jobbar på migrationsverket. Svag för te och efterrätt. Gillar träning, pärk, språk och sällskapsspel. För övrigt även väldigt kär....!

Ingen lust

Kategori: Allmänt


Om fyra veckor är jag hemma i min lägenhet och har vart hemma i över ett dygn...

Ingenting är roligt längre utom praktiken. Det är inte kul att träna, det är inte kul att laga mat själv, det är inte kul att handla, det är inte kul att städa - inget är kul.
Jag vill mest bara hem hem hem!


Men praktiken är rolig. Det finns så mkt jag ännu vill göra. På måndag ska jag ha min första ackompanjering av en klient till en ögonklinik med henne o hennes dotter.

Jag önskar att jag kunde prata tyska hemma i Sverige... Jag önskar att jag kunde få jobba med detta i framtiden.

Kanske borde man starta ett eget agisra hemma :P

Har idag inte haft lust för något alls så blev ingen springning idag heller. men måste skärpa mig. har ju definitivt gått upp nu på sistone igen...

Har inte haft någon lust till något med stor andledning av att jag sedan igår var väldigt ledsen på min kära man. Min kära man är lite glömsk och har fått mig o börja få panik iom att han inte ordnat något alls med vår kommande lägenhet. Jag har tjatat på honom länge o i torsdags sa han att han skulle göra det imorrn (läs fredag) men det hade han inte gjort men han hade däremot vart på golfbanan o ordnat medlemsskap "om det skulle bli fint väder i helgen". Något som gjorde mig otroligt ledsen o besviken eftersom det argumentet inte håller i min värld när de varnat för snö nu till helgen. Ilskan o besvikenheten satt i väldigt väldigt länge och jag kände mig väldigt bortprioriterad iom att vårt boende inte prioriteras. Jag kan ju inte göra mycket härifrån tyvärr för att hjälpa honom så ansvaret ligger på honom men ändå får jag panik och vill få sakerna avklarade. :/ Önskar jag vore hemma. Jag hatar distans. Jag vill kunna sluta min man i famnen när jag vill o framförallt ha kortare gräl. När jag e hemma grälar vi aldrig länge o jag e aldrig sur länge för det går inte att vara sur på honom. Men här när jag inte ser honom sitter ilskan o besvikenheten i som ett tryckande bandage över bröstet. Jag kan inte gråta, jag kan inte skrika men skulle faktiskt vilja göra det. Känner mig bara avdomnad och ledsen. Vill dessutom efter ett gräl kunna sluta min man i famnen o vagga honom o säga att han inte är kass som han känner sig. Errare humanum est och allra helst att glömma är mänskligt. Hatar o höra honom säga att han e kass samtidigt som jag fortfarande är besviken vill jag inte alls att han ska vara ledsen. Gah, allt blir så dubbelt när man inte är hemma. Å andra sidan hade denna situation aldrig uppstått om jag hade vart hemma så man får ju uppleva lite andra situationer o se hur man klarar av dem antar jag. Bra för vårt livslånga förhållande i guess :P I love my man, Viktor Johansson och hans brister!

Har dock städat, tvättat, sett film, handlat, gått en promenad till affären, gjort äppelpaj, ärat earth hour och rensat bort 77 vänner på facebook och ett antal bilder.

Imorrn får jag ta mig ut o springa o försöka få igång min praktikuppg.

yours truly
Dessidessan

Kommentarer


Kommentera inlägget här: