Dessidessan

 

Jag kan ju börja med idag, lättast så kanske. 

 

Idag är alltså min födelsedag, vilket jag försöker förneka för mig själv. Jag är fast i självömkan och melankoli idag plus att jag inte heller mår solsken så idag är ingen bra dag. En födelsedag ska ju va rolig, så nope, idag fyller inte jag år... Bättre lycka imorrn :P

 

Jag har haft ett par bakslag sedan min operation, idag känns som en sådan dag. Jag kunde inte somna igårkväll, hade en väldigt huvudvärk och alla positioner var obekväma. Den huvudvärken var av helvete imorse när jag vaknade vid sex-tiden. Hade haft planer o springa en vända innan frukost men de va bara o stänga av larmet o sova vidare. Viktor och Iris ringde och väckte mig igen. Huudet bultade men ville så gärna mysa lite med dem. När vi lagt på tog jag alvedon och låg i sängen så länge jag vågade för att inte missa frukosten. Frukost är det enda målet mat jag får här så det går ju inte att missa. 

 

Åt frukost, gick och la mig igen. De har våffeljärn här på hotellet men inte ens idag tog jag en våffla. I förra veckan sa jag och Viktor att vi skulle ta våffla på fredagen för o fira att vi tagit oss igenom veckan. Men då var jag inte sugen och idag var inte något jag åt gott så varför ödsla kalorier på något som ändå inte smakar gott när jag misstänkte att de skulle bli väldigt lite rörelse idag.

Sen eftersom jag glömt köpa tandkräm igår så gick jag till affären som kanske är 200 meter bort. Kom hem helt dyngsur på ryggen, kände mig febrig och hängig så fick lägga mig och vila igen. 

 

Gick ned till behandlingen till 13.00 och var tvungen att påpeka i ren desperation och ensamhet att idag faktiskt är min födelsedag för att sjuksköterskorna skulle säga något... Kollade tempen men ingen feber. Men känns som om jag sprungit ett långt lopp, är så trött. Solen skiner utanför och jag som inte tränat på en vecka är så sugen på att ta mig till ett gym men jag har verkligen ingen energi och vill inte prata med någon med denna huvudvärk så vill inte prata med någon för o betala en träning.

 

Fick träffa läkaren också efter behandlingen och det gjorde mig riktigt depp. Jag frågade om mitt märke som jag har på utsidan av höger öga. Märket uppstod efter operationen. Tre gånger har en sårskorpa fallit av och sedan har det omväxlande varit väldigt rött eller sett ut att återhämta sig bra. Läkaren tror att det är ett ärr som kommer vara kvar. Kanske är rött för att det är ett kärl tätt inunder. Hon sa "Det är nog mest du som tänker på det": Men nej, det är ju inte det, det är ju flera i min närhet som frågat om det så jag svarade lite ilsket "Det är de runt mig som bett mig fråga om det så nej det är mer de än jag. Jag har nästan slutat o titta mig själv i spegeln så det där var en dålig uppmuntran": Sedan var läkarbesöket slut och jag gick därifrån med tårar i ögonen och konstaterandet att jag kommer vara ful resten av mitt liv (I know, I know, dramaqueen...)

 

Viktors fina familj här i trakten frågade igår om vi skulle ses o fira mig lite men mår inte bra så  hoppas det är bättre imorgon. 

 

Så eftersom det här är den dagen då jag varit närmast gråt, tyngdkänsla och depression sedan operationen så tänker jag låtsas som att det inte är min födelsedag idag och låta mig själv må skit för att imorgon vara TIPP TOPP igen.... och därmed BASTA!