I helgen har jag roat mig med att städa och springa bort mig i Köln två gånger samt pluggat lite och tagit det lugnt.

Även pratat med min finaste Carro och med underbaraste Viktor.

Men det var igår det skedde saker.
Först tog jag mig en springtur och sen åkte jag in till stadsmitten för att se på Rosenzugsmontag. Det vill säga den stora paraden.
Kom till stan och det var helt helt smockat. Efter mycket om och men och letande hittade jag ett ställe jag kunde stå på med relativt bra utsikt tillsammans med en äldre dam, hennes dotter och dennes dotter och de var alla tre jättetrevliga.
De första delarna av paraden gick förbi runt två-tiden och sen stod jag prick stilla till sista bilden som jag tog 17.28. Frös om tårna när inte solen sken och skrek "Kölle Alaaf", "Kamelle", "Strüssya", "Strüsschen" och kollade på alla vagnar alla fina kostymer och alla duktiga hästar.
Vid den tiden gav jag upp. Jag hade sett till grupp 35 eller något sådant och bakom mig slingrade sig också tåget och det tog liksom aldrig slut och jag frös på tok för mycket för att stanna kvar. Ett par bilder finns på fb. :)


Karnevalen påverkar verkligen alla olika. Vissa blir jätteglada medan andra blir sura och griniga. Jag träffade på en tant när jag krupit under en lastbil för att komma fram till avspärrningen som blev helt tokig. Hon skrek på mig som bara den utan att ens förklara något lugnt och stilla först utan skrek att där fick jag inte stanna hon hade minsann paxat platsen i flera flera timmar o bla blabla. Sånt som hon hade kunnat förklara lugnt och stilla och ge mig två minuter, de två minuter jag tog på mig för att kasta en blick på allt o vilja hitta en bättre plats. De sjuka e att hon hade enormt mkt plats, snacka om egoistisk kärring som inte kunde dela med sig. Jag hade lust o nita henne. Så får man nog inte säga men en så grinig kärring har jag då aldrig träffat på.

Åkte efter karnevalen till Valentina, en av de som jobbar på agisra, och hälsade på henne i Nippes. Hon och hennes kille bor där i en jättefin lägenhet och vi satt och pratade i flera timmar om allt möjligt. Det var den mysigaste kväll jag har haft här hittills så klockan sprang iväg och till slut var klockan halv tio och det var dags att tänka på refrängen.

Tog mig hem och gjorde mig iordning för sängen och gick o lade mig 23.15. Men kunde inte för mitt liv somna. Låg och tänkte o tänkte o tänkte och hur mkt jag än försökte o låta bli o tänka tänkte jag ännu mer och hela tiden tänkte jag på tyska och försökte få mig själv o tänka på svenska o de bara gick inte. Först gick tiden väldigt snabbt men ja blev till slut störd på att jag inte hade somnat och kollade på klockan och den var strax innan två. Då fick jag ju panik för att jag inte sov o försökte somna ännu mer. Försökte dra djupa andetag och koncentrera mig på klockans tickande för o inse att den till slut tystnade och började då tänka igen. Halv sex kollade jag på klockan sista gången då måste jag ha somnat lite men då ringde ju klockan vid åtta så det blev kortvarig sömn...
Ragglade som ett fyllo bort till datorn och pratade med mummo o bestämde mig för att jag inte orkar ta mig till praktiken och gick o la mig igen. Somnade inte förrän runt halv elva igen och lyckades sova en timme iaf.

Känner mig helt konstig idag. Avdomnad på något vis. Jag förstår inte varför jag har så svårt att sova... Viktor hade heller inte sovit i natt. Undrar om vi märker när den andra inte kan sova..

Jag saknar honom enormt. De har börjat kännas som en tyngd som hela tiden ligger på mina axlar. Han har verkligen kommit att betyda så mycket och jag känner mig verkligen halv även om man nu bara säger så. Men det känns iaf konstigt. Jag älskar honom!

yours truly
Dessidessan