Hallojsan!

Hemma igen efter ett par dagar med cirka 40 tjejer i Berlin. agisra e.V. hade blivit inbjudna av politikern Frau Müller som är politiker för Bündnis 90/Die Grünen. Så för ett tillägg av 15 Euro kunde vi åka på en allmänbildningsresa till Berlin. Totalt var vi 48 stycken, tror jag, inräknat fyra stycken äldre tanter som också fått en inbjudan. De fyra tanterna blev officiellt kallade "Die Omas" av gruppen (mormördrarna/farmödrarna) under resans gång.

På tisdagsmorgonen bar det av med tåg mot Berlin. 9.12 gick tåget och efter ett byte var vi framme lite efter 16. Där blev vi uppmötta av vår guide och körda till hotellet - Best Western Hotell på Sonnenallé i Neukölln - trestjärnigt.

Jag delade under vistelsen rum med Nina och när vi gjort oss lite hemmastadda var det dags för buffé på hotellet som var helt okej. Efter det tog vi oss en promenad runt omkring men vi var ett par personer som gick och vi hade lite olika viljor så det gick sådär. Till slut gick jag och en tjej som heter Albina hem och på vägen hem köpte vi en pizza som vi smällde i oss så att vi kunde somna utan hunger.

Onsdagens program började vid 11 efter en riktigt god bufféfrukost i Bundestag efter en stunds rundtur i bussen och gjorde ett kort stopp vid East Side Gallery.  I Bundestag fick vi ett informationssamtal i Plenarsalen tillsammans med en cirka 100 stycken andra från 7 års ålder till säkert våra äldre tanters ålder med en som jobbar med offentlighetsarbete i Bundestag. Där skedde första saken som jag vill berätta om.

Dessa tjejer som åkte går antingen på en internationell skola i Köln eller bor på Theresa von Avila-Haus som är ett hem för utlänningar- många flyktingar. Många av de tjejer som går på den internationella skolan är även de flyktingar. Bredden på gruppen var väldigt stor från de som knappt tar sig fram på tyska till några som bott flera flera år i Tyskland och talar flytande samt ett åldersspann från 16-27 år. Några av dem är ensamkommande barn som inte har någon annan än varandra. Men även skillnadsbredden på gruppens kännedom om Tyskland var enorm vilket blev tydligt när en tjej frågade guiden inför alla dessa sammanlagt närmare 150 personer vad den blåa flaggan med massa gula stjärnor i en cirkel var för flagga....

Efter plenarsalsbesöket hade vi en diskussion med Frau Müller, besökte kupolen och blev fotograferade - ser fram emot gruppfotot som vi ska få sen - perfekt minne!


Nina och jag, Mercia, Nina och jag och sen Nina och jag som leker med speglarna.

Därefter kollade vi lite på Brandenburger Tor innan vi fick lunchpaket - macka- levererat till bussen KLOCKAN TRE - vi var utsvultna och gnälliga.

Att beställa Chai Tea Latte på Starbucks är inte det lättaste när man måste säga sitt namn. Mitt officiella nickname i Tyskland är därför Desi/Desy.

Det bar vidare till Mädchentreff huset Szenenwechsel i Berlin där vi fick kolla in hur det ser ut hos dem och se två filmer som deras elever gjort. Bland annat denna.


Nästa anhalt var en skeppstur på Spree som vi alla hade sett fram emot väldigt mycket. Guiden satt dock i andra änden av båten och pratade via högtalare som inte lyckades överrösta våra samtal så ingen lyssnade på honom och maten som serverades..... Kort sagt var den en enorm besvikelse. Allra helst eftersom vi hade ätit så sent och då bara fått macka.
Men det var mysigt och det var mysigt att vara på vatten igen.

Efter det kom vi hem till cirka nio-tiden efter en hel dags program. Många av oss var helt slut medan ett gäng gick ut och festade - själv stannade jag hemma. Jag fick ett sms ifrån finaste Mikael om att han hade födelsedag och vad jag skämdes när jag ringde upp honom och sa grattis. Hade totalt glömt bort det mitt i allt. Men han sa att det var lugnt o att han bara ville höra min röst. Min finaste finaste Mikael, grattis även här! ♥

Klockan kvart över åtta var det samling för avfärd på torsdagsmorgonen och två av de som hade varit ute och festat kom inte upp. Vi åkte till Bundesministeriet för näring, lantbruk och konsumentskydd där en snubbe pratade med oss om bland annat att vi slänger på tok för mycket mat. Han berättade att tyskarna lägger 11% av sin inkomst på mat vilket ju inte är särskilt mycket men personligen kan jag ju berätta att eftersom det är så billigt - till exempel en liter mjölk kostar 57 cent - cirka en femma - så är det väl inte så konstigt att de lägger så lite. Vi diskuterade om hur man kan få folk att slänga mindre och handla mer medvetet - planera så man gör av med allt. Kände mig riktigt duktigt eftersom jag och Viktor ju alltid storhandlar o planerar vad vi ska ha och enligt mig inte slänger särskilt mycket.

Efter det fick vi en liten stund för shopping innan vi skulle åka o äta mat. Jag provade ett par Bermudasshorts på Adidas Neo som var grymt snygga men det gick åt skogen. De första jag tog var på tok för stora i midjan o när jag gick ned en storlek så var de ännu för stora i midjan men kunde inte gå ned mer för då hade inte låren fått plats... :/

Maten serverades på en italiensk restaurang som rent ut sagt inte kan lovas. Jag skrev ned åsikter på en servett och gav till chefen - så dåligt var det. Beställningen av dryck togs upp och servitörerna hade noll koll på vem som beställt vad så de stod och skrek "cola" o försökte få uppmärksamhet av alla oss som samtalade - helt sjukt ju!
Vi fick brocollisoppa som var enormt salt och sen en gratäng som jag tyckte om men min portion var MINIliten jämfört med de andras. Två stycken fick hår i maten. Ja, vad kan man säga...

I huset intill fick vi en liten presentation av Bündnis 90/Die Grünen av en grymt bra presentatör. Han var väldigt livlig och tillmötesgående. Tyvärr var inte alla tjejer det. En tjej satt på golvet och sade att hon vägrade lyssna på mer i så fall skulle hon gå härifrån. Hon gick inte men istället sov hon. Gnällig bortskämd unge var min enda tanke. Samma tjej som frågat i Bundestag frågade nu varför de gröna heter de gröna och reaktionen lät inte vänta på sig - många svarade henne rakt ut, skakade på huvudet eller himlade med ögonen. Tyvärr måste jag säga att jag var en av dem. Jag förstår att man inte kan ha grepp om allt som flykting och att man troligen har det tillräckligt jobbigt med sig själv och sina upplevelser än att lära sig om landets seder och historia. Men personligen kan jag ändå tycka att man kan fråga sina vänner om såna frågor. Men samtidigt, det finns inga dumma frågor, alla måste få lov att få svar på sina frågor. Lite dubbelt det där. Men svårt i en sån stor grupp med många väldigt insatta som ville ha svar på svåra politiska frågor och några som ville ha svar på enkla som de andra redan kan.

En halvtimmes busfärd och massa hopp ifrån mig dog mitt hopp. Jag hade in i det sista hoppats på att Ehemalige Stasizentrale INTE skulle vara där vi var med Thomas 2009 och som var det tråkigaste besöket under hela resan. Det museumet hade kunnat vara riktigt intressant om man själv fått gå runt o läsa o titta men för en så stor grupp i jättesmå rum i en timme utan sittmöjligheter och med massa att titta på lämpar det sig inte. När alla går runt o tittar på sån liten yta och inte lyssnar känns det bara skit att ens ha en guide. Nåja, jag stod ut och yttrade inte ett ord förrän efteråt till Didem och Nina. Tyvärr var det inte lika med alla där heller. Ett gäng tjejer vägrade att lyssna och satt kvar nere vid ingången istället för att ens kolla vad det handlade om och när guiden pratade nere och presenterade stället pratade de i munnen på varandra så att till och med Mercia som aldrig säger något och alltid är lugn fick ett utbrott och skrek åt dem o hålla klaffen.

Kvällsmaten var iaf god. Buffé på ett ställe och det var bra saker, tyckte jag iaf.

Efter det vilade vi på hotellet en stund och sedan hängde jag med ut. Några av tjejerna ville absolut till Matrix som är en klubb som är med i programmet Berlin Tag und Nacht som går på tvn (aldrig sett det själv). Så sammanlagt 28 personer åkte till Matrix. Vi kom in kl 24 och stannade till 03 och under hela den tiden dansade jag nästan konstant. Underbart! Skönt att dansa av sig lite och musiken var grym! Från nya topphits till house och gamla klassiker som Maria med Santana och Respect med Aretha Franklin. Glad att jag hängde med ut för jag älskar fan o dansa och inte en droppe alkohol flöt in i min mun och INGEN sa ett ord om det, hur underbart är inte det?! :)

Kom i säng strax efter fyra och fick sussa till halv nio. Då var det dags för sista dagen i Berlin - fredag!
Vi åkte till ett ställe där vi fick dela in oss i tre grupper och tillsammans med tre grupper besöka Otto Weidt Blindenwerkstatt - där en man vid namn Otto såg till att hjälpa judar under 2WW och bland annat gömde ett par som tack vare honom överlevde, - Anne Frank Zentrum - dokumentationsmuseum för Anne Franks dagbok - samt en promenad i omgivningen.
Grymt intressant med Otto Weidt för honom kände jag inte till men tyvärr eftersom vi inte delat upp oss i grupper utefter nivån på vår kännedom så inne på Anne Franks Zentrum lärde jag mig inte något. Vi hann knappt gå igenom hela historiedelen om henne för det kom så många frågor om andra världskriget som en annan ju studerat obligatorsikt i skolan. Så där lärde jag mig tyvärr inget nytt. Men fick iaf se hennes dagbok :)


Anne Franks dagbok, historiedelen på Anne Frank Zentrum och tre bilder på Berlinomgivning med Fernsehturm.

Lunch serverades i närheten på Hackeschen Markt som var sådär men efterrätten - Palatschinken - mer känt som pannkaka - med melon, vaniljsås, sylt och grädde var att dö för!

Programmet var med lunchen officiellt slut och det blev bara lite inhandling av matsäck på Bahnhof innan vi åkte hem med tåget mot Köln. Jag var väl hemma halv tolv något tror jag.


Jag tyckte det var skönt att få komma iväg och se lite mer än bara Köln. Men det fanns tider då jag hade lust att bara skaka om vissa av tjejerna när de klagade så mkt och vägrade va med på saker. Visst personligen klagade jag väldigt mycket på maten för för ett så späckat program behöver man bra och klok mat och på bra tider. Men programmet hade jag inte alls något att klaga på. Men de tjatade hela resan om att de ville shoppa. Men detta var trots allt en utbildningsresa. Den betalades av staten och med skattebetalares pengar och det enda vi betalade var 15 Euro och tjejerna kunde tyvärr inte alls inse värdet av det och uppskatta det klokt vilket jag tycker är synd. Jag gjorde under dessa dagar av med cirka 25 Euro för mat, det var det enda jag lade pengar på.

Många av tjejerna var inte heller särskilt öppna. Ett gäng vägrade beblanda sig med andra. Till exempel under lunchtid kunde de flytta en uppdukning för att de vägrade sitta med någon annan. Det blev även fel i utdelning av rum i början och två stycken bodde ensamma och de var tvungna o flytta ihop. Men den ena av tjejerna vägrade och skrek högt så typ alla hörde i frukostsalen "jag vill inte bo med henne. jag pratar inte med henne o vägrar bo med henne". Som tur var bytte en annan tjej men själva situationen var inte så kul för den andra tjejen.

Men intressant tyckte jag ändå var att vi var en så blandad skara som åkte. Jag lovar att vi sammanlagt talade mer än tio språk där allihop. Jag kan iaf räkna upp alla dessa som jag är säker på att de talade: svenska, tyska, engelska, franska, portugisiska, spanska, serbiska, polska, turkiska, arabiska, kinesiska.

Allra allra intressantast var ändå ett samtal med en tjej ifrån Syrien. Hon bär frivilligt huvudduk egentligen Hijab och detta pratade vi om. Hur hon tolkar det, varför hon gör det och vilka reaktioner hon fått och hur hon kom till beslutet. Men eftersom hon var så öppen och så modern pratade vi om religion och döden också. Hon talade om hur jobbigt hon tycker det är att alla dras över en kam när man pratar om utlänningar men menade även på lite för starkt för mig att det inte alls händer såna saker som muslimerna är kända för inom deras tro. Vilket tyvär för mycket bevis talar för. Vi pratade om att hon tycker det är okej med andra religioner bara det att för henne är islam den riktiga tron men andra får tro vad de vill. Vi pratade om vad som händer efter döden om min tro och om hur islam ses ifrån andra ögon. Om att anpassa sig till samhället man lever i eller behålla det multikulturellt och låta religioner vara mer tillåtna i alla länder. Om tvångsgifte och framtiden.



yours truly
Dessidessan
Upphovsrätten till fotografierna i detta inlägg tillhör Desireé Nilsson!