28/11

Städade massor i väntan på att Viktor skulle komma hem ifrån sin tenta. Jag lagade även revbensspjäll samtidigt och lyckades faktiskt helt okej :)

Åkte därefter och handlade och gosade en stund innan V åkte iväg på träning och jag började göra mig iordning för fest. Jenny bjöd till fest för två veckor sedan och jag hade lovat att komma, att gå med ut och att dricka och jag bryter inte löften i första taget så det var bara att pallra sig iväg även om jag mest var på myshumör.

Började med en stunds kortspelande hos Björn med honom och Anton. Anton blev the champion. :)

Det bar vidare till Jenny och där fanns det en massa folk man inte kände till. Jag hamnade i köket och pratade med två trevliga tjejer och en trevlig pöjke. Men blev dock avbruten klockan tio av att vi skulle gå ut. Då blev jag väl inte sådär jätteglad - hade ju bara druckit halva min vinflaska så de kändes så surt att gå ut så tidigt. Björn ställde upp och tillsammans satt vi hemma hos honom o pimplade o pratade en stund, mycket mysigt!!

Slutligen gick vi ut och till en början hade jag väldigt roligt. Jag träffade Jim, Viktors gamla lagkamrat, så vi pratade massa med massor om hockey och det är verkligen ett ämne jag behärskar nu så det var nice. Martin, en f.d. innebandyledare på Olympen, dök också upp så snackade en hel del med honom. Träffade en tjej på toan som pratade tyska som var riktigt go också så fastnade där ett tag :)
Sen gick det utför. Jag ville bara dansa och jag hittade ingen att dansa med. Hängde med en av tjejerna som jag pratat med tidigare ned till golvet och stod med de andra där en stund men först trycktes massan till och jag fann mig själv utanför gruppen kämpandes för att komma in i gänget igen och så plötsligt försvann de allihop och jag fann mig själv ensam kvar. Det är då man inser att man inte riktigt är del i gänget......
Gick upp och satt mig i resten av gänget från förfesten för att någon minut senare sitta helt ensam - gänget flyttade sig och någon kille började prata med mig och klanka ned på Gotland så blev lite sur. Insåg att jag inte hade någon där som skulle komma att ställa upp för mig och dansa med mig så jag blev fruktansvärt ledsen och gick hem. Alkoholen hjälpte väl till med mitt humör och hela vägen hem rann tårarna. Råkade till och med väcka Viktor för att jag inte kunde få mina tårar under kontroll. Hur man kan känna sig så ensam när man är omgiven av så många är verkligen grymt svårt att förklara men jag kände mig ensammast i världen. Jag saknade Mikael som jag alltid kunde vända mig till ute på krogen också och som satte mitt välbefinnande väldigt högt och därför aldrig ignorerade ett samtal med mig ens ute på krogen. Jag saknade Nikki6 som brukade offra sig för mig och dansa om så bara för en stund, även om han kanske hellre hade gjort något annat. Jag saknade Becca som älskar att dansa lika mycket som jag, saknade Keso som lockar ut alla på golvet och jag längtade framförallt hem till de jag brukar gå ut med hemma som alltid hamnar på golvet.
Jag vill inte vara den där tråkiga som alltid går hem ifrån förfesten och aldrig hänger med ut. Men för mig finns det inget som lockar med att gå ut om jag inte vet att jag har någon att dansa med när jag verkligen inte längre vill göra annat än att dansa. Efter fredagen har jag tyvärr kommit till beslutet att jag inte kommer gå med ut fler gånger utan att ha någon som innebär den säkerheten för mig. Jag vill inte utsätta mig själv för den ensamheten igen.
Detta är inte skrivet för att klaga på någon av mina tre boys eller någon annan för den delen - de får ni verkligen inte tro(!!!) - jag älskar dem och kommer fortsätta umgås med dem utanför festandet men på krogen är jag inte bekväm med situationen!  :)

yours truly
Dessidessan