Hejsan!

Jo det är väl lika bra att starta en blogg, vet inte hur mycket jag kommer skriva i den men man vet ju aldrig när behovet kommer över en att vilja skriva av sig. Dessutom kan det ju vara lika bra att ha en så att alla som är intresserade vet hur det går för mig när jag väl åker utomlands.

Vad skall man börja skriva såhär i ett blogginlägg? Ja, om ni hade räknat med en mjukstart eller något där jag kanske presenterar mig så tänkte ni fel. Just i denna stund, när jag sitter i soffan i lägenheten hos Jimmie vill jag bara skriva av mig.

Jag har dessutom ingen lust att släta över saker utan tänker skriva vad det gäller och rakt ut, orka cirkla kring ämnet bara för att det kan vara känsligt. Det är inte jag!
So here it goes:

Jag är så trött på att vara trött!
För tre veckor sedan ganska exakt så blev jag tvungen att byta p-piller. De nya innehåller inge östrogen som de andra var fullproppade med vilket har en bieffekt. Bieffekten är att jag blir trött för att kroppen försöka få bort begäret av hormonet som jag inte längre tillsätter min kropp. Beroendet av östrogen försöker min kropp att bekämpa, en kamp som gör att jag blir fort trött. Sedan klockan halv sju ikväll har tårarna runnit och jag har gäspat som en dåre. Det är inte normalt! Allra helst inte när jag sov gott och väl till efter tio.
Hur mycket jag än sover så hjälper det inte och hur mycket jag än försöker rycka upp mig så har jag ingen ork till det. Därför har mitt liv varit väääääldigt lugnt. Jag har inte ens pluggat någonting vilket jag är i stort behov av.
Suck, kan inte bara bieffekten ta slut snart, jag vill bli mig själv igen!

For the record:
Jag älskar kramar! Att ge dem och att få dem!

Jag struntar i vad folk tycker om mig för att jag kramar många/någon ofta. Herregud, jag har brytt mig tillräckligt mycket om vad folk tycker i mitt liv. Låtit folk trycka ned mig så långt det kan tänkas gå och det är bra nu! Jag tänker krama dem jag vill krama men är det så att mina kramar inte är uppskattade säg då det direkt så jag inte börjar förvänta mig kramar eller låter dem göra mig glad under dagen.
Kramar är nämligen något som lyfter min dag, något som gör att jag skiner till och rycker upp mig, thats the way it is!

Sanda
Ja, nu är min tid av boende i Sanda slut. Under lovet har jag varit hemma tre gånger och hjälpt till med städning och idag lämnade mamma ifrån sig nycklarna till huset. Så nu är jag officiellt inte granne med familjen Cedergren och kommer definitivt sakna familjen Pettersson!
Det känns otroligt konstigt. Inte för att jag bott mycket där de senaste tre åren men jag har trots allt trivts väldigt bra i det huset, otroligt bra faktiskt. På senaste tiden har dock min enda anledning att åka hem varit att jag skulle packa och avsluta tiden så jag är väl förberedd. Känns lite konstigt att jag trots allt kommer missa så mycket av mina syskons uppväxt men samtidigt, jag har mitt eget liv nu och jag anser inte på något vis att gården de flyttat till är mitt hem.
Officiellt är jag ännu boende i Sanda eftersom man måste vara boende hos ena föräldern för att få underhållsbidrag men efter studenten blir adressen nog flyttad till mummo, blir lättare o hämta upp post då.

Mummo, ja.
Den där underbara mummo!
Hon hittade tyg i garderoben idag. Efter mycket pusslande så tror hon att det kommer räcka till en studentklänning till mig. Balklänningen har hon redan sytt och även om den kanske inte är så ofantligt vacker som vissa andras klänningar så är jag sååå stolt att få bära den för den e fan sydd med den underbaraste kärleken från min mormor!


Suck, jaha, nu då.. Jadu, det jag ville skriva av mig om finns nu på print. I övrigt har jag inget att berätta. Jimmie kommer väl snart hem från arbetet och direkt efteråt skall han iväg på lan så eftersom jag är så trött skall jag nog göra mig iordning för sängen.
Ha de bra. Puss

P.s nu i efterhand så ser jag att det blev väldigt långt. Sorry för det...