Dessidessan

Livet med hjärntumör

Självbehärskning

Kategori: Allmänt

kämpar med min egen självbehärskning.... Skickade tillräckligt med sms igår och fick inget svar så ska inte skriva något mer... vi har ju egentligen inte pratat om hans beslut så egentligen borde jag inte dra sådanahär slutsatser men det gör jag för att jag tror mig veta svaret och vill därför inte höra av mig.. men det är svårt. vill så gärna bara skriva ett sms säga hur mkt han betyder, hur mkt jag saknar honom och hur mkt jag vill ha honom hos mig. Men eftersom jag tror som jag tror så vill jag inte alls att vi ska höras, det är lättare att tro än att få det svart på vitt vad han vill... Men jag behöver det svart på vitt, i ansiktet så att jag fattar... vi behöver prata och det förbannat snart så jag kan ta tag i de här och börja bete mig klokt igen, samtidigt som jag inte vill prata med honom alls för att jag är rädd för beslutet och hur det kommer påverka mig.
Dagdrömmer hela tiden.. föreställer mig olika scenarion där han ena gången plingar på och tar mig i sina armar och andra inte hör av sig alls och vi inte hörs mer än på gemensamma tillställningar under resten av terminen.. suck... Jag kämpar med mig själv.. Jag, när jag tycker om någon mycket vill jag höra av mig till den personen veta att denne mår bra och jag vill skicka gulliga sms, få gulliga sms, höras.. men de stämmer inte in nu.... Självbehärskning,svåååårt. Men tagit bort hans nr för tillfället så att jag inte ska skriva något dumt och efterhängset. vill han va min vän så måste han nog höra av sig innan jag blir ledsen. för om det bara får rinna ut i sanden då kommer jag bara bli ännu mer ledsen och troligen inte kunna vara kompis med honom. Blev ju ledsen när han inte hörde av sig efter tyskland när han ju var den första som fick reda på det och han inte ens frågade hur det gick.. Det gemensamma beslutet var: betänketid tills jag var tillbaka: jag ÄR tillbaka!
nee fifan, jag tänker för mkt. nu ska jag dricka te med honung i för de behöver min hals.
yours truly
Dessidessan

ååååååååååååååååhh, jag blir tokig...
kan han inte bara ringa/smsa/maila, plinga/skicka brev o säga/skriva: du vi behöver träffas o snacka!
så att vi får det överstökat och jag kan få börja leva igen för nu tänker jag bara

Kommentarer


Kommentera inlägget här: