Min tentapanik som JJ alltid hjälpt mig med o få bort inför mina prov på gymnasiet kom smygandes ikväll.. Mådde illa och ville bara gråta.. Hatar den känslan. Men gick hem till Mikael och diskuterade med honom och Daniel och på vägen dit tiggde jag till mig en kram utav Tomas också.. Nu måste jag erkänna att allt känns mkt bättre, men de kan va för att jag är vrålhungrig och sönderpluggad, helt avdomnad känner jag mig...

Men inte avdomnad på en front. Jag vet inte vad jag ska ta mig till!! :'( Jag har fallit... fan..... och de går liksom inte vägen... Lättaste vore väl o lägga ned så båda två slipper problemet men jag kan inte riktigt... Personen i fråga är för fin... Måste prata med honom om de, jag håller på o bli tokig som de är nu.... Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv och kan inte lägga av o höra av mig.... Resan hjälpte inte.. Jag saknade honom under resan... Misstänker att han inte saknade mig så... Fan.... Kan inte bara de vara lätt? Varför gör vi de så komplicerat?? Om vi nu tycker om varandra?? Vad e problemet?? Men de e ett problem och jag är allvarligt ganska depp för de....
Vad skulle jag göra utan mina rådgivare, som jag kallar dem, som orkar lyssna på mitt evinnerliga pladder.....?

Men fan, som sagt hungrig va de, te alltså! :P Önska mig lycka till imorrn