Dessidessan

Livet med hjärntumör

Zürs 28

Kategori: Allmänt

14/3 2009
 Inte hänt mycket sedan onsdags.
Det roliga som hänt och som är värt att skriva om är att jag varit med Becca och ätit pannkakor igen, igår. Igårkväll var vi dessutom i Verni. Jag, Kathi, Roman och Becca gick dit tillsammans. Träffade där Patrick, Hans, Andy, Daniel, Herbert och Christina. Blev en riktigt trevlig kväll. Blev dock väldigt sent och idag på min lediga dag har jag alltså bara legat i sängen och drönat, fullkomligt utmattad. Sett på Harry Potter…

Längtar hem, varit väldigt svårt den här veckan.. Hela tiden tänkt på hemma, vet inte varför men det har varit riktigt jobbigt. Hade en kväll då helt plötsligt tårarna började rinna när jag låg och lyssnade på musik. Men det var iofs ganska skönt att gråta en stund, kändes lättare efteråt även om jag svor över mig själv som den lipsill jag var… Nu på måndag öppnar insökningen till hösten och universitetet………. Alltså söka in nästa vecka..
Sophie, från Lindau, kommer nog hit på onsdag också o så ska vi testa att åka skidor. =)
Schemat framöver:
1= 7-11 11:25-14:30 19-22:30
2= 8-11 11:25-14:30 19-22:30
N1= 12-15 17-19 19:30-slut
N2= 12-17 19-slut
Söndag 15 – N1
måndag 16 – N1
Tisdag 17 – N1
Onsdag 18 – ledig
Torsdag 19 – N1
Fredag 20 – N1
Lördag 21 – Ni
Söndag 22 – 1
Måndag 23 – 1
Tisdag 24 -1
Onsdag 25 –ledig
Torsdag 26 – 1
Fredag 27 – 1
Lördag 28 – 2
Söndag 29 – 1
'

20/3 2009

Ojdå, glömde att klistra in inlägget ifrån 14:e innan jag skrev om att jag åkt skidor. Men däremellan från 14:e till 18:e hände inget heller som är värt att skriva om.

Dock på kvällen den 18, hade jag riktigt roligt. Vi skulle ju gå ut och fira av Johannes, eftersom det var hans sista dag (på grund av att han ska fortsätta sin sjukvårdarutbildning i militären) på torsdagen, jag hade dock noll lust. Gick och lade mig klockan nio, var helt slut i kroppen efter skidåkningen och att jag ju klivit upp tidigt (med tanke på att jag ju varit hos Attila till halv tre på natten och klev upp klockan 9 på en ledig dag).
Men iaf Kathi drog slutligen med mig till Verni och det blev en oförglömlig kväll, den roligaste någonsin här!
 Vi var ett riktigt stort gäng och alla bjöd på sig själva och jag fick äntligen dansa, för alla andra dansade också! Kort sagt: SKIT KUL KVÄLL!

Torsdagen var inge speciell men ikväll har jag varit så fly förbannad så jag har bara velat skrika rakt ut i luften eller slå till någon. Jag blir så förbannad på hur det fungerar här ibland, som till exempel ikväll. Herr Wodschow ville få vattenglaset påfyllt dock hade jag fullt av tallrikar i händerna så sa: ”kommer strax tillbaka”. När jag ska lämna av tallrikarna då kommer Slobo, som för kvällen var stationsledare på fjärde där jag också var indelad, och rycker tag i mig och tycker att jag ska gå och duka av med honom. Protesterar och tycker att jag kan väl hälla upp vatten först men det får jag inte utan det gör han eller de andra säger han, jag får alltså inte utan måste gå och duka av.
Det var ju i och för sig mycket att duka av, alla våra tre 8 pers bord blev färdiga med huvudrätten samtidigt. Men medan jag gick runt där och dukade av gick han runt och lullade sig, alltså dukade av en tallrik hit eller dit eller stod och glodde på mig. Sa till honom att Herr Woodshow väntar ju än. Jo, bry dig inte om det du. En kvart senare hade han ännu inte fått vatten upphällt, då var jag fly förbannad, hade varit inne med tre smockfulla tablåer med tallrikar, ingen aning vad Slobo gjorde under den tiden men sa till slut till Attila att hälla upp åt honom och sedan stannade jag inne vid besticken (var ju ”silverfredag”, dvs var annan fredag blir alla bestick nysilvrade, eller vad de nu heter på svenska) så att jag slapp se honom mer, Slobo alltså. :P

Måste dessutom säga att jag endast var svartsjuk på Johannes för att han fick sluta tidigare, tänkte inte alls på att jag aldrig kommer att träffa honom igen utan jag var enbart sur och svartsjuk... :P


WIIIIEEE, nu är hälften av dagarna på kalendern på väggen överstrukna, 33 dagar har gått sedan jag satte upp den den 16:e februari och det är nu 33 dagar kvar. På söndag är det exakt en månad och om lite mer än en vecka är det April. Snälla, gå fort, gå fort, gå fort….!


22:a mars 2009

Igårkväll såg jag på Attilla att något var fel, frågade hur det var med honom och han svarade att det inte var bra men sen gick han. Skickade därför ett sms till honom på kvällen för att fråga om det blivit bättre.
Han svarade: Varför frågar du?
Jag orkade då inte skriva något tillbaka för jag ansåg inte att jag skulle behöva förklara mig varför jag bryr mig om en vän när jag sett att något var fel.
Fick senare ett sms där frågan ”Wie kommst du klar” stod.. Det är en fråga som kan syfta på många saker, ungefär som med Whats up? Svarade då att jag inte tyckte att jag skulle behöva förklara mig för att få ett svar från honom.. Då fick jag smset som jag inte fick ur huvudet på hela natten, därmed ingen sömn, och inte fått ur huvudet på hela dagen: ” Fattar du ingenting?! De andra gör sig lustiga över dig”.
Först blev jag bara sur för att han kunde klämma ur sig något sådant när allt jag ville var att få veta hur han mådde, vilket jag faktiskt ännu är, totalt onödigt av honom. Så började jag tänka, som vanligt…..
Men för första gången i mitt liv så orkar jag faktiskt inte bry mig så mycket, jag orkar inte ta reda på vilka de är som gör sig roliga på min bekostnad och inte varför. Det är 30 dagar kvar och sedan kommer jag inte att träffa en endaste en av de här människorna. Dessutom så länge de människorna jag tycker om och som jag bryr mig om inte håller på så så är det ju egentligen skitsamma!
Pratade dock med Kathi idag. Alltså inte min rumskompis utan den andra Kathi, pratar med henne om de mesta nu för tiden. Vårt gemensamma hat mot Natascha har fört oss samman och vi har nu riktigt roligt ihop. Plus att hon är alltid helt ärlig när jag frågar henne om något. Även om det sårar så vet jag alltid att jag får sanningen av henne och det är skönt. Det hon sa var inget nytt för mig, det bekräftade bara vad jag länge anat nämligen att det finns folk som pratar bakom ryggen på mig och den som pratar mest är just Natascha. Natascha och en handfull andra personer som definitiv betyder noll komma noll för mig, alltså är det inte mycket att bry sig om.
Det är inte som om jag tänker förändra mig för att jag inte passar in på det här skitstället, never! Förresten så snackar vi andra så otroligt mycket skit om just de som snackar skit om oss så det jämnar ut sig och jag orkar inte bry mig.

Jag är faktiskt därmed stolt över mig själv eftersom jag för första gången i mitt liv inte blir ledsen eller upprörd och inte försöker reda ut saken med dem det gäller. Men det betyder inte att jag tänker tillåta det heller, hör jag något nu så tänker jag säga ifrån.
Jag borde nog bli lite mer uppmärksam på vad som sägs omkring mig. Har ju vart så här att när folk inte pratar med mig då försöker jag inte heller lyssna på samtalen runt omkring mig eftersom det är för ansträngande. Det är nog svårt att förstå deras dialekter när de pratar med mig, när de pratar tyst med varandra och utan att hindra sina dialekter då är det ganska stört omöjligt för mig.

Ooops, nu blev det visst väldigt mycket om det där men behövde skriva av mig så…


Sitter här i mitt rum på en stol och solar mig. Suttit här en kvart nu, solen lyser rakt in genom det öppna fönstret och in på min överkropp. Lagom varmt blir det när solen kommer in genom fönstret och så fläktar det också i och med att fönstret är öppet – perfa! Nu försvann dock solen bakom berget. Men en kvart varje dag, då kanske man får lite färg?!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: