27:e December

Tappade idag mina första saker - två margarinskålar i porslin. Skulle bära dem från ett ställe till ett annat, hade ganska höga staplar men hade inga problem förrän jag skulle sätta ned dem då råkar jag sätta ned ena stapeln på bandet ifrån mitt förkläde. Så när jag flyttar mig vacklar stapeln till och två faller i golvet.
Överkocken skrek något på mig men jag har ingen aning om vad han sa, så skitsamma. Det är liksom nog jobbigt när man tappar något utan att någon behöver komma och skälla på en också så lika bra att jag inte förstod vad han sade.

 Det var värre för Kathi lite senare bara, hon tappade ett antal (okänt antal då vi inte såg hur många som föll i golvet) margarinskålar i glas så vi hade glas över hela köket som jag hjälpte henne att sopa upp. SÅ jag hade iaf tur att mina var av porslin för porslin sprids inte lika mkt när det går sönder, plus att de inte går sönder i så många tusentals bitar som glas gör.

Fick dessutom väldigt mkt motion idag. Var uppe på andra våningen i fyra olika omgångar. Första gången för o lämna frukosten, hela brickan till 202. Sedan upp igen med en kopp till då de var fler där inne än vi trodde, sedan hämta varm mjölk, ner igen hämta kalaspuffar till ungen som skulle ha mer, och sedan upp igen och plocka bort allt :P Jag är jätteglad att vi iaf har en mathiss så att jag slipper bära allt i trapporna.

Sov middag mellan halv tre och sex, känner mig som en gamling men det tar verkligen på krafterna de här dagarna och har verkligen noll dagskänsla. Att det var lördag var inget som jag förstod.

Igårkväll var det dubbelt. Folk skäller på en, himlar med ögonen och tycker man skall göra allt fortare när man redan gör sitt bästa. Jag lyckades igår bära min första bricka utan två händer (med ganska mkt på, har bara klarat de förut med två tallrikar på eller så), var jätteglad för de men så får man skit för att man då går lite långsammare då man är osäker. Dessutom är alla så överstressade att det finns ingen som har tid o svara på mina frågor så jag kan ju typ inte göra annat på kvällarna än att putsa bestick.
 Suck, kände iaf att inget vad jag gjorde räckte igår så hade svårt att hålla tårarna borta vid besticken. Besticken är mina vänner!
Svarade iaf i telefon för första gången igår, var jätteglad att jag förstod allt, tills jag efteråt gick igenom samtalet i huvudet och insåg vad jag skulle ha sagt annorlunda.

Vill ännu hem och har noll lust att stanna men vill samtidigt inte ge upp. Ger jag upp kommer vissa här få som de vill dessutom så vet jag inte om jag kan stå för mig själv om jag ger upp. Jag vill inte…! Men vill samtidigt så jävla mkt hem,.. Har ju inte ens något o se fram emot, ingen kan ju komma o hälsa på mig…
Jag som hade sett fram emot så mkt att Jimmie kanske skulle komma…. FAN.


28:e December

Herregud vilken plåga att stiga upp. Jag har alltid hatat att kliva upp, det finns det en hel del personer som fått erfara *förlåt* men nu är det värre än någonsin. Vill inte kliva upp och jobba, vill inte äta frukosten (alltid vita frallor, som dessutom är hårda eftersom vi får vad som blivit över från gästerna föregående dag, och äckligt pålägg så att jag är tvungen att äta med marmelad och det är ju bara rent socker), och vill inte sätta ned fötterna på golvet då jag vet att det kommer att göra så förbannat ont.

Ett par stycken här har hela dagen gått runt och sjungit på ”Always look on the bright side of life”. Det försökte jag ett tag. Jag tänkte: Jag har iaf ett jobb, jag går inte hemma på Gotland och är arbetslös. Jag upplever något nytt och lär mig ett nytt språk och jag har iaf fötter, även om de gör ont just nu så har jag iaf dem. Men allvarligt, ni känner mig, jag kan inte tänka så! Så åt skogen med den låten och dess filosofi och låt mig vara den pessimist-Desireé som jag är känd för.

 Jösses Amalia vilken stress vi hade imorse med Roomservicen. Vi fick in 6 beställningar samtidigt och skulle fixa allt och samtidigt hände en olycka för Marie så att vi hade vatten över hela golvet – glashalt med andra ord så det gick inte så bra att skynda sig.
Sammanlagt hade vi 11 st olika beställningar plus att 202 som vanligt ville ha mer saker efter att vi burit in det första. Sista brickan gick dessutom inte alls bra. Min bricka och jag stod och väntade på matliften och Martin höll på med dryck med den och han ryckte ut vattenflaskor lite för hårt så att plasten gick sönder och flaskorna ramlade rakt ned på min bricka. Grädden välte och rann ut över alltihop så det var bara att börja om ifrån början….

Är på station 1 idag, Petra igen med andra ord. Så bestick hela dagen… Jippie. Ser så mkt fram emot kvällen – not! Har dessutom fått reda på när jag blir ledig, den 7:e, en onsdag. Verkar dessutom som att jag då alltid kommer få onsdagar ledigt i veckan. Man kan kanske få önska någon annan dag någon gång ibland, hoppas jag iaf för onsdagar är inte en jätterolig dag att åka till Lindau på.
Men den 7:e tänker jag åka till Bludenz i första hand, ordna med österrikiskt telefonkort och nya skor.
På tal om skor, står inte ut, ska kolla i Lech imorgon om det någonstans kan finnas skor, skitsamma hur mkt de kostar, mina fötter håller på att dö som det är nu!!

Jo, idag blev det lite för mkt. Jag får tillräckligt mkt skit som det är för de saker som jag gör fel och det jag inte förstår. Så när någon försöker ge mig skit för något jag inte har med o göra då får de ta mig sjutton vara nog. Nicole ställde sig och skällde ut mig för att det saknades bestick på kvällens tallrikar (vi förbereder tallrikar för varje mål dvs frukost, lunch och kvällsmat och lägger på tallrikarna alla bestick som skall dukas på bordet) och jag hade inte gjorde en endaste och hon lät mig inte ens försvara mig utan gick bara igen. Ropade då efter henne för jag kokade av ilska: Jag har inte ett skit med det att göra. Då kom hon tillbaka och sa, nehe men säg det då till den som gjort det. Så gick hon igen. Hade hon stannat då hade jag minsann sagt till henne att hon kan ta och fråga vem som gjort saker och ting innan hon lägger skulden på en oskyldig som redan får tillräckligt med skuld för saker. Kanske lika bra att hon gick så att jag inte får en ovän här.

Nee, nu skall jag fixa lite med mina ord. Jag gör som så att jag varje dag går igenom ca 2 sidor i min fickordbok (så att det ungefär blir 20 ord) efter viktiga ord och så skriver jag in dem i datorn som dagens ord och försöker jag lära mig ett par av dem. Beräknat att om jag verkligen klarar att göra det varje dag så borde det ta ungefär fram till och med maj. Är just nu på sidan 33 av 354, ännu på bokstaven a men går nu över på bokstaven b.
Måste sedan lära mig kvällens meny och ta ett bad och slappna av lite i kroppen.
Borde dessutom gå över till medarbetarhuset och försöka publicera det här så att ni vet hur jag har det. (Skriver dagboken först i word och klistrar sedan in eftersom jag ju måste spara på tiden och då inte kan skriva när jag väl sitter där på Internet).

Ha det så bra. Puss och Kram från er Desireé


29:e December

Hum, har ingen aning om hur kvällen igår var. Men skit tror jag eftersom jag igårkväll ville gråta.
Tycker dock om att jag på kvällarna har lite mer ansvar för Roomservice så den mat som skall upp det fixar jag och så springer jag eller Slobo för Kathi är oftast upptagen på någon station.

Träffade även danskar här på hotellet igår, de är här tredje året i rad och tycker det är jättemysigt. Pratade lite svenska, mamman förstod mig men jag förstod då inte henne. Hahaha!

Hum dagen då….. Skit. Just nu är jag så jävla upprörd så att händerna skakar. Vill skrika, vill gråta, vill sparkas och slåss och jag vill åka hem.
Nicole är verkligen så jävla, högnäsd?!, hon tror att hon är något och klankar ned på mig hela tiden. Säger till mig o göra de saker hon vet att jag inte kan och klagar på mig hela tiden.
Dessutom blir jag så jävla irriterad när vissa håller på o skriker, de skriker på mig med men då står jag bara där som ett frågetecken tills de tar om allt i lugnare tempo eftersom jag ju inte förstår ett piss annars. Så de har iaf lärt sig att det inte hjälper att skrika på mig men de skriker så förbannat mkt på vissa andra istället och det stör mig. Va fan, säg vad vi kan göra bättre och hur men skrik inte på oss dagarna i ända.

Dessutom bad jag Martin imorse att han skulle ta upp besticken. De bara slänger ned besticken i bestickboxarna och skiter fullständigt i hur de står eller ligger och vi som ofta putsar (jag och Kathi) får skicka tillbaka 90% av alla bestick eftersom de inte blivit rena då spetsarna står nedåt och där kommer inte maskinen åt. Han tog inte upp det vid middagspratet och sen på eftermiddagen sa jag att jag hade något o säga då avbröt han mig och började förklara det men då ville jag själv så jag fortsatte att prata och då såg han surt på mig som om jag avbrutit honom och att det var fel. Men skitsamma, han tog inte upp det då gör jag det själv. (suck vad kass min svenska är men har inte tid o göra det bättre).

Idag hade vi terrassen öppen och jag blir så jävla irriterad. De kommer hela tiden fram nya saker som jag behöver som de inte informerat mig om. Behöver solglasögon på terrassen, super, måste jag köpa det också. Jag är iaf den första som får ledigt då alla ledighetsdagar gäller från och med efter den 6:e januari. Så då skall jag inhandla. Skall se om jag kan hitta några såna där solglasögon som man sätter på vanliga glasögonen eftersom jag här använder glasögon. Har ingen jag känner att jag vill vara snygg för dessutom är det bekvämare med glasögon då jag sover middag och då fastnar linserna av uttorkning. Vilket de även gör på kvällarna eftersom vi arbetar så länge.

Dumma menyer också! Vi måste ju lära oss för varje kväll den nya menyn på allt mellan 6-8 rätter och det är då inte lätt. Det är så otroligt många nya ord som inte jag kan och så skall allt fastna i skallen i ordningsföljd och vad det är för något skall jag kunna förklara. Det är ju omöjligt. Kan man det inte så får man förlängd arbetstid utan betalt. Jag bara väntar på att Martin skall fråga mig och att jag skall få det, men hittills har jag klarat mig. Tror dock inte att jag kommer klara mig särskilt länge till och då blir det sent med andra ord.

Vill hem men satt och pratade med Kathi nu och vi vill inte ge upp för vi vill verkligen visa de andra att vi kan och att vi försöker. Så vi håller iaf ihop. (Tråkigt nog har hon blivit lite nonchalant med sitt rökande dvs. hon är inte lika försiktig längre med att röken inte blåser in, så de har börjat lukta rök i rummet. Men allt annat är bra med henne. Hon lånar min vattenkokare och jag lånar hennes hårfön och vi kommer bra överrens. – Stackarn måste ännu jobba fram 11:e januari innan hon får ledigt. Men sen har hon ledigt varje söndag och måndag eftersom hon ännu inte är 18. Hon är 17.)

Saknar alla mina vänner och min familj dock. Finns ju ingen här som man kan prata klokt med, som vet vem jag är och hur jag är och som vet hur jag skall tas. Saknar att prata svenska och saknar att umgås med människor jag tycker om. Nu skall jag åka till Lech och kolla om jag kan hitta några skor innan mina fötter ramlar av. (Jag går ju så otroligt långsamt också med de här skorna, på grund av smärtan, vilket Nicole så snällt påpekar varje dag så är illa tvungen).

 Sen skall jag försöka publicera det här. Det gick inte igår då Internet inte fungerade. Måste ju kolla upp kontonr också så att jag kan få lön.. Wiie..! Knappt någon lön alls men det får väl gå.
Saknar er och tänker på er!! Pussss och Kram

JABJ* Saknar dig så otroligt. Saknar att laga mat med dig, saknar o tvätta med dig, saknar o handla med dig, saknar att gosa med dig, pussas med dig, sitta i ditt knä, prata med dig, se dig och allt. Saknar till och med att gräla med dig och gnälla på dig.. :P Suck, vet dock att det inte är ömsesidigt. Jag är inte dum! ”Hm, ja, visst saknar jag dig” låter verkligen inte som om du saknar mig. tråkigt.. Nåja, jag tvivlar inte på att vi för alltid förblir vänner.. Hoppas det åtminstone innerligt!!


30:e december

Hahaha, det är ju bara inte sant, hahaha, återigen har jag noll aning om hur kvällen igår var. men vi har jobbat över varje eftermiddagspass och kvällspass nu tredagar i rad och som sagt det får vi inte betalt för så det stör mig enormt!

Minns däremot att jag igår fick väldigt starkt stöd ifrån grabbarna i köket. Först så mumlade jag när jag skulle bära tre tallrikar och fem höga glas med efterrätt på en bricka att: ”Jag hoppas de där glasen inte välter när jag bär”. Då sa Roman, dessertchefen: ”Jag litar på dig”, gav mig ett leende och tummen upp. Haha och jag klarade det.

Nästa gång var det en fullsmockad bricka med saker uppepå sig som jag skulle bära. Ingen annan fanns till hands till att börja med så jag var illa tvungen. När de bara fortsatte och fortsatte att lassa på saker så gjorde jag nog något läte som indikerade att jag började bli rädd. Mohammed frågade då: ”Börjar du bli orolig?” Ja, svarade jag. Så dök helt plötsligt Daniel upp, en kille som inte pratat med mig sedan första dagen, och sa ”Jag litar på dig, jag vet att du klarar det”. Slobo kom då i samma minut in i köket och Mohammed ropade på honom att han skulle ta brickan men jag sa ”Nej, jag försöker” och det gjorde jag också och klarade det. När jag kom in i köket igen så fick jag tummen upp av Mohammed och det var all beröm jag behövde. =)=)=)=)

Uppfann igårkväll ett sätt att lindra min fotvärk. Duschmunstycket har knoppar som man kan gnugga fötterna med och så varmt vatten – orgasmskönt! Hahaha satt och stönade i badrummet och ropade till slut på Kathi och hu vad vi började skratta åt hur jag lät. :P

Spatserade runt lite iaf igår med Kathi, (helt otroligt vad mkt de kan höja priserna på en sådan här liten ord eftersom de inte finns någon annanstans att handla. Det schampot som jag använder här som jag köpt i Lindau för 1,9€ kostar här 5,9€) dött lopp att hitta skor här så det är bara att härda ut. Fått en hård rand på båda insidorna av hälarna och på utsidan av stortårna.

Försöker lära mig att somna när lyset eller tvn är igång vilket jag är illa tvungen till. Kathi kan nämligen inte somna utan att ha sätt lite tv eller läst bok först,… Jimmie om någon vet vilka svårigheter jag har med att somna då. Jag kan slumra till men vaknar hela tiden upp. Störigt och allra helst när vi nu kommer i säng halv tolv, då vill jag verkligen sova men så dröjer det en halvtimme innan jag kan få sova…
Känns varje morgon som om jag precis gått och lagt mig och jag har noll energi. Vaknar dock till ganska så snabbt när jag väl kommit upp. Men ser verkligen fram emot att få sova ut lite grann den 7:e.

Idag har det varit riktigt stressigt. Vi har ännu många frukostbeställningar som skall upp på morgonen, det blir ungefär 10st sammanlagt och alla ringer samtidigt. Vi försöker att förbereda så gott det går men det är inte så lätt när det gäller yoghurt och ost och sånt skit så vi måste ännu bli bättre på det. Äta fort på lunchen som vanligt och sedan jobba igen.

 Terrassen var öppen igen alltså sprang jag återigen mellan besticken och med mat överallt. Sjukt stressigt.
Kathi säger att det kommer vara såhär fram till ungefär 7 januari och sedan blir det lite lugnare och så är det två, tre veckor i februari som är jobbiga och så påsk men sedan borde det vara lugnare.

Blir bara mer och mer irriterad på Nicole. Hon är så otroligt nonchalant. ”Gas, jetzt Desireé” och så står hon där och glor på mig när jag putsar bestick eftersom hon anser att hon inte behöver hjälpa mig med det. Hon är nämligen en rang högre än mig, eller egentligen två. Kathi är commi och alla tror att jag också är commi eftersom jag står på listan för commis men är egentligen anställd som anfangsservierin eftersom jag inte har någon utbildning. Men till och med de som är rang högre än henne hjälper till emellanåt, allra helst om de själva behöver något. Medan hon bara står där och väntar tills hon fått så många av den sorten som hon vill ha.
Eller som igår, jag hade ett större berg än någonsin av bestick, med andra ord finns det inte tillräckligt av de olika besticksorterna för att göra 110st tallrikar, och så säger hon till mig att göra dem. Hallå?! Ser det ut som om jag har åtta armar eller??

Tack mamma för banknr!

Imorgon är det nyår. Herregud vad jag inte vill. Vi kommer ha 9 rätter. På julafton hade vi 6 och blev klara ungefär halv 12. Vi började nog bära ut klockan nio. Den här gången skall vi klara 9 rätter från 20.00 till 24.00. Lycka till säger jag bara!! Är så rädd! Rädd att mina fötter kommer gå sönder och att jag kommer snubbla eller så då det är så otroligt länge vi kommer jobba och så mkt vi ska bära ut.

Herregud, det stod nyss på ortskanalen på tvn att det imorgon förmiddag kommer vara -14 grader imorgonförmiddag.

Senare: Har varit och klippt luggen hos frisören som ligger i samma hus som hotellet. Kostade mig 3€, härligt att kunna se igen. Har sedan tagit en hel del kort ifrån restaurangen och ifrån köket.
Pratade lite med Natascha. Har inte riktigt tyckt om henne men alltså allvarligt så många här är annorlunda när de arbetar men så fort arbetet är klart är de hur goa som helst.

Pratade även med Gelinda Zöhrer. Skulle ju ge henne mitt banknr men det räckte tydligen inte med iban utan hon var tvungen att ha någon kod för banken också. Hoppas mamma kan hitta den annars måste jag öppna ett konto här i Zürs. Pratade även med henne om Internet eftersom det inte fungerat sedan förra veckan. De skall göra det annorlunda så att antingen köper man för en hel månad (20€) eller så betalar man 2€ för en dagsanvändning.
Får väl betala för en månad först, så får vi se hur mkt jag använder det så kanske de får bli för dagar sedan. Teknikern kommer iaf på fredag till dess får alltså Internet vänta.
Tråkigt att inte kunna skriva ett par gott nytt år mail men det får väl gå. För mig känns det ju ändå inte som om det är nyår.

Jo ni kanske vill veta hur många vi är i servicen(med det menas restaurangen). Vi är 19st. Ingen aning hur många som jobbar i baren, köket, receptionen, alltiallor och städerskor. Men just inom service i restaurangen är vi: Jag, Kathi, Dominique, Andy (Andreas), Natascha, Johannes, Nicole, Katharina 1, Brigitte, Petra, Selina, Mattias, Sebastian, Theresa, Attila, Slobo, Rebecca, Marie und Martin.

Ser just nu på VIVA – en musikkanal som just nu visar ett special med originallåtar och kopior. Första låten var Billy Jean med Michael Jackson, där var kopian så dålig. Nyss var det My prerogrative, med original först där originalet var dåligt och bra med Brittan. Nu right here waiting for u, original ger mig gåshud, kopia suger förutom att där finns ett stycke där han spelar gitarr bra. Nee plugga meny, ha det bra, så hörs vi senare.


Kvällen: Jag skall be att få tala om att det går alldeles utmärkt att skada sig på bestick. Vet inte hur många ggr min tumme och mitt pekfinger har blött då gafflar stuckit mig in under nageln eller under nagelbandet. Auch! Ikväll har det gått helt okey, har dessutom knappt tänkt på att fötterna gör ont. Då kanske det vänder, eller så har jag bara vant mig vid smärtan.
Det finns ett par roliga typer bland kockarna. Dels har vi Mohammed som har hand om alla beställningar, de andra kallar honom Momo men det låter som Mummo när de säger det. Sa därför till honom idag att jag inte kan kalla honom för det eftersom jag kallar min mormor för det, då skrattade han gott.
Så har vi Roman, dessertchefen, han pratar alltid så snällt med mig och frågar vad saker heter på svenska och om det går bra för mig, det är alltid trevligt.
Så en kille jag inte vet namnet på frågar alltid hur det är med Daniel. Daniel är min gren som ser ut som en person (stal grenen när vi gjorde bordsdekorationerna och vi pratade lite med honom när han och Kathi rökte tillsammans och så skojade vi om min gren).
Petra har idag varit riktigt glad och jag har inte alls hört henne skrika, det har varit skönt. Hon har ett härligt skratt och hon har skrattat jättemkt ikväll så ikväll var det lite skönare atmosfär mellan alla.


Sitter just nu och pratar med Kathi om folk. Haha, vi härmar personer och skrattar åt hur vissa håller på. Skit kul! Vi kan verkligen skratta tillsammans, det känns så skönt och jag märker inte direkt av henne när hon sover bredvid mig. Jag har min sida och jag är ju van vid att dela en så mkt mindre säng med Jimmie så det går bra. Tror att vi kommer att hålla ihop de här månaderna och inte flytta till enrum, möjligen i slutet, om vi tröttnar på varandra och inte behöver varandra mer för att ta oss igenom allt. Vi stöttar ju varandra! Hjälper varandra att kliva upp(vi båda har svårt för att kliva upp), jag lånar fön av henne och hon lånar vattenkokare och vi kan prata om allt. Det är dock störigt på morgnarna när en av oss måste kliva upp tidigare för att den andra också skall få ha badrummet.

Neee sova! Ha de bra puss och kram