Dessidessan

Livet med hjärntumör

Juldagarna i Zürs

Kategori: Allmänt

24:e December

Kändes jättekonstigt att kliva upp och jobba och veta att det är julafton. Har hittat en favorit bland de som vill ha frukost till rummet. Frau Springer, en äldre tant som man skall servera på sängen. Hon är jättesöt med sitt gråa långa hår och rosa kinder. Vi jobbade på som vanligt fram till halv tre då vi egentligen skall sluta. Då fortsatte vi en timme till och förberedde inför kvällen.

Klockan halv fyra gick jag och pratade med receptionen om jag kunde få låna telefon och göra ett collect call men de hade ju noll koll på hur det går till så eftersom det var julafton så lät de mig ringa upp mamma så att hon sedan kunde ringa mig. Så det gjorde jag.. Var underbart o prata med alla även om det kändes lite konstigt att vara på högtalartelefon. Saknar alla så mkt och satt där i min kabin och grät för att jag velat vara hos dem.
Ringde även Jimmie en snabbis, saknade att fira jul med honom och öppna paket i sängen. Gick sedan upp på rummet och öppnade paketen som jag fått av mummo, moffa, Eva och Per-Ove. Fick ett par öronhängen och ett halsband, båda var riktigt fina och blev glad för dem.
Drack en kopp julte (även det skickade de till mig tillsammans med presenterna) och somnade när jag försökte lära mig kvällens meny. Byta om, äta mat och sedan var det igång. Jag var så otroligt nervös, har aldrig haft så mkt handsvett.
6 rätter skulle banquettserveras dvs att alla skall serveras samtidigt vid samma bord. Jag har ju aldrig gjort det förut så visste inte vart jag skulle ta vägen. Händerna darrade och svettades och jag hade svindel och ville bara spy. Men det gick faktiskt över förväntan.
Jag klarade inte av att bära tre tallrikar längre än till andra rätten för då hade jag kramp och tallrikarna gled runt i handen. Men annars gick det ändå helt okey, tappade inget iaf och allt gick verkligen undan. Först gick vi ut med allt, kom tillbaka, stod i kö för att få ett nytt bord och sedan ut igen. När sedan de sista fått hade de första redan ätit upp så då var det bara att duka av och så rullade på fram till slutet.
Visst gjorde jag en hel del fel – serverade fel person och ställde ned tallriken åt fel håll till exempel. En man såg dessutom att jag vacklade med tallrikarna när jag skulle duka av några dessertglas till ett par barn och han sa: ”Det där ser svårt ut” ” Jo, jag är ännu nybörjare så…” Han skrattade vänligt och sa: ”Du klarar det säkert”. Härligt med sådana människor!
 Dessutom stöttade verkligen alla mig,… Dominique fick mig att le genom att storle tills jag inte kunde göra annat än att skratta åt hur fånig han såg ut. Attila sa till mig på svenska ”Det blir bra” (med GROV accent, Han bodde ett par år i Sverige när han var liten och han minns mer och mer saker varje dag när jag pratar lite smått med honom så vem vet i slutet kanske jag kan prata svenska helt och hållet med honom), medan Nicole visade mig hur jag skall bära med handduk på armen när tallrikarna är varma. Martin dessutom lät mig bära endaste två tallrikar. Vi arbetade fram till klockan tolv! Sedan stupade jag i säng.


25:e December

Det sista jag ville imorse var att kliva upp, fötterna värkte ÄNNU från föregående dag. Måste verkligen ta och köpa nya skor så fort jag får en ledig dag. Idag har jag hållit mig undan rumsservicen eftersom jag verkligen inte hade lust o gå i trapporna med mina skor. Men det gjorde ont att höra att Frau Springer hade frågat varför inte jag kom med frukosten så från och med nu går jag alltid till henne med hennes bricka, så länge hon nu stannar!

Middagen var jag på station fyra och fem, där de verkligen inte behöver någon hjälp så höll mig undan i köket och putsade bestick. Något som jag inte alls har något emot att göra (är den enda). Pratade även därefter med Martin. Frågade om han trodde att jag skulle klara säsongen trots att jag inte har så mkt erfarenhet och han hade inga tvivel. Han sa att jag får ju inte glömma att jag inte har tyska som modersspråk PLUS att alla andra här har utbildning för jobbet men inte jag och att jag därför inte kan jämföra mig med dem. Men att jag redan lärt mig en hel del och att det säkert kommer gå bättre och bättre och jag klarade ju gårdagen så.
Han sa att vad som är viktigt är att jag är vänlig mot kunder, gör mitt bästa och försöker och det gör jag, det hade han sett så han var nöjd. Sa dessutom till mig att jag definitivt inte skall va rädd för att fråga de andra. För de ska svara mig eftersom vi är ett team och skall hjälpa varandra dessutom att jag ska försöka slappna av och inte vara så nervös för då kommer det att gå mkt lättare. ALLTSÅ, stannar jag säsongen ut….. =) Kathi är jätteglad men jag vet inte hur jag känner, längtar hem så otroligt mkt!!

Nu skall jag ta och lägga mig i badkaret, behöver mjuka upp kroppen innan jag börjar jobba igen vid halv sju, måste dessutom lära mig menyn. Jobbar varje dag fram till och med 31:a pass F2 ( 8-11, 11.30-14-40, 19-22-30) och jag känner redan att jag behöver en ledig dag så jag måste ta det lugnt nu på den här tiden som vi har ledigt mitt under dagen.

Jo förresten, fick lite julkänsla idag under middagen. Fanns en efterrätt som PRECIS smakade som smultron med grädde! Mumma!!! Ha det bra, Puss och Kram


26:e December

Oj herregud, trodde aldrig att det kunde vara så skönt att bada badkar som det var igår.

Jag har noll koll på dagarna just nu, det är återigen fredag och jag har jobbat en vecka här men jag har ingen aning om vad som hände igårkväll. Alla dagar rinner ihop och jag kan inte skilja dem åt. Men jag vet iaf att jag mest ägnar mig åt att putsa bestick. Än så länge är det så stressigt ute i restaurangen så känner inte att det är så bra att gå ut och försöka lära mig då. Idag har jag putsat bestick 90% av dagen. Skulle vara på station 1 idag där Petra är stationsledare.
Martin har sagt att jag skall försöka iakta de andra och lära mig genom att se och ta in och försökte titta på deras skisser hur folk sitter och vart och så men Petra slängde då ur sig ”Desireé, jag kan inte tänka när du står här, gå din väg, jag behöver dig inte”. Jag kände mig väldigt förnärmad så höll mig i köket resten av tiden och putsade mina bestick.

Halv tre är det meningen att vi skall sluta men om vi inte hinner till det så är det i princip så att det är vårt eget fel så då får vi jobba över tills det är färdigt. Petra kom återigen och sa till mig ”Gas nu med besticken” och då stod jag redan och putsade på högsta växel eftersom klockan var så mkt men det kom mer och mer bestick hela tiden så fick inte bort mitt berg av bestick som bildades när jag var tvungen att göra kvällstallrikarna färdiga. Blev lite irriterad då med. Nu har jag paus och ska till Lech och handla.

Senare: (inhandlade fler par strumpbyxor än jag köpt sammanlagt i hela mitt liv – 11 par, 4par svarta som vi har på kvällen och 7 par hudfärgade till dagen) Jag vill hem.. Jag vet inte om jag klarar att vara här i fyra månader. Det är lite mer än 120 dagar… Jag tänker på er där hemma hela tiden…!
Sprutade på lite av Jimmies parfym på min tröja idag också… Saknar honom.
(Jo förresten, gubben. Kommer du ihåg förra året då sjöng vi jämt på låten So sick med Neyo och du kunde inte komma ihåg hur versen gick så till slut skrev jag ned hela låten till dig i din mobil, minns du det? Igår precis när jag fått ditt sista sms spelades den låten på tvn, när Kathi satt och såg… Snacka om att det gjorde så att jag började sakna dig ännu mer, tänker på dig!)

Mina fötter värker sönder mig på grund av skorna och jag måste gå med dem nästan två veckor till, helt sjukt. Inhandlat alla möjliga plåster idag för att de skulle underlätta men det gjorde det inte.

Suck, kvällen – ja, stökig, finns inte så mkt annat o säga. Vi hade dålig kommunikation och jag stod återigen vid besticken en hel kväll. Hade en roomservice…. Nej nu skall jag sova och vila mina fötter, störigt att ni där hemma festar just nu, festa för mig med ;) Pusssss

Kommentarer

  • Jimmie säger:

    Klart jag minns det, har kvar det smset för jag har fortfarande inte lärt mig den versen :D

    2009-01-04 | 23:46:29

Kommentera inlägget här: