Dessidessan

Livet med hjärntumör

Zürs 9

Kategori: Allmänt

Måndag 2/2-09,
går in på 12 veckor kvar= 83 dagar kvar, efter idag (har ju inget exakt slutdatum men räknar till och med hela vecka 17, dvs till och med 26 April, trots att vi troligen inte jobbar hela den veckan).

Jag blir tokig! Idag gick Natascha lös på mig IGEN. Jag höll på att fylla på tallrikar ute på stationerna. Hade tillsammans med Alex, en kock, lyft ur ett par av de översta ur värmesaken så att han skulle kunna ta varma tallrikar och inte få de nyligen påfyllda, kalla tallrikarna. När jag kommer ut med min stapel av tallrikar då har någon lagt tillbaka tallrikarna. Jag frågar då Natascha, som råkade stå där just du, om hon hade gjort det."Ja, det är ju fullt där i" Nej det är det inte, svarar jag då. Lyfter ur tallrikarna igen och lägger i de nya och så konstaterar jag, glad och nöjd med mig själv, "Nu är det fullt" DÅ fullkomligt går hon lös på mig och tycker att jag är fräck och sa att något skulle hända (vad vet jag inte, då det var ett uttryck jag aldrig hört som hon använde sig av) om jag inte slöt upp att vara så fräck. Jag blev helt förstörd, hade ju inte sagt något och inte alls menat något till henne.
Pratade med Petra om henne i förrgår och hon sa att hon skulle prata med henne. Men uppenbarligen har hon inte gjort det så jag bad Petra att vi tre skulle gå och prata lite senare när vi har tid, men att hon tills dess inte skulle säga något till Natascha. Jag kände nämligen att jag ville få säga ifrån och försöka få henne att förstå mig, för jag orkar allvarligt inte ha det såhär... Jag är ju mycket för att prata och reda ut och jag vill hellre ge det en chans innan jag börjar hata henne lika mycket som hon uppenbarligen hatar mig.
Men självklart gick ju Petra och sa till Natascha att jag ville prata. Natascha blev fly förbannad kom och skällde ut mig för att jag skickat Petra på henne och att hon inte ville prata med mig för vi har inget att prata om, vi tycker inte om varandra och behöver inte prata med varandra under den här tiden så hon tänkte minsann inte prata med mig.
Suck, jag bara stod där helt handfallen, litade ju på Petra, hon skall ju vara min chef, men tydligen gick det inte... Sa till Natascha att det enda jag vill är att du lyssnar på mig en endaste gång, det var därför jag bad Petra att vi skulle prata. "Varför då? Vi har inget att prata om" säger hon då och går...
Suck och inte tog Petra tag i det heller så har ännu inte pratat med henne.

Något annat som går mig på nerverna är att jag ju varje dag/kväll måste bli tilldelad en station att jobba för. Men saken är den att de flesta stationerna behöver mig inte, dvs jag får alltså inte göra något... Får hela tiden "Jag gör det" ifrån de som normalt är på stationen.
(Exempel där jag var i fredags, Station 3: har Brigitte som stationsledare och så är Dominique och Nicole där också. Brigitte tar upp beställningar och håller koll på dem. Nicole har hand om allt som har med dryck att göra - hälla upp, hämta och bonera och Dominique har hand om att hämta maten och gå in med tablån när den är full av disk och gud nåde mig om jag försöker göra något av deras saker - då är jag så gott som död, eller iaf ifråntagen arbetet eller utskälld).
Som om jag liksom redan innan inte är tillräckligt mycket utanför (på grund av att jag inte alltid förstår allt), jag är utanför varje kväll eftersom jag ju aldrig kan komma in i någon stations rutiner riktigt och aldrig riktigt kan ha lika bra koll på gästerna (vad de heter, vad de dricker, hur de vill ha sin soppa, om de vill ha flaskan på bordet eller att man häller upp åt dem o.s.v) vid den stationen som de som alltid är där har...

Dessutom måste jag fråga Martin varje kväll vart jag är indelad och jag börjar tröttna på det riktigt mycket. Han delar in Kathi och Andy men jag, jag måste fråga. De senaste kvällarna har jag inte ens frågat och där med inte varit indelad någonstans, eftersom vi har så lite folk så jag vet att jag ändå inte får göra något på stationerna...
Så har hållit mig i köket och putsat bestick, burit ut mat, gjort soppor när köket bett om det, städat och skurat. Men snart finns det inget kvar att städa längre så jag börjar bli orolig för vad jag skall ta mig till då.

Jag klagar här och skriver allt, men jag skall ta mig fan klara det här. Jag har inte så mycket val och dessutom vill jag inte ge upp. It just takes some time med Jimmy Eat World är låten som tröstar mig just nu!!

Ich liebe dich obwohl du scheisse bist - så härlig rad ifrån en låt.

Nu skall jag faktiskt ta och sova en stund, den ständigt malande mensvärken, det jobbiga i att ständigt leta efter arbete och dessutom samtidigt att trippa undan ifrån Natascha - tar på krafterna....
Får se om jag hinner/orkar träna därefter... Ha det så bra där hemma, saknar er så otroligt mycket!!
Pussar och Kramar ifrån er Desireé





Kom aldrig iväg för att träna, sov, behövde det...
Fick tidsutjämning ikväll dessutom kom Frau Zöhrer med lönepapprena, såg att det saknades otroligt många timmar så skrev inte under utan skall senare visa henne mina anteckningar hur jag jobbat så att jag kanske kan få mer betalt.

När de ropar "service" och någon svarar "ja" då går inte jag dit för att hämta mat för det där jaet betyder att den personen som svarat är på väg. Men tydligen inte i Nataschas fall. Hon svarade ja och skrek sedan på mig: Varför går du inte dit för?? Jag svarade då så lugnt och glatt jag bara kunde: När någon svarar ja då går jag inte eftersom den personen då brukar gå dit. Då blev hon sur, svor och gick. Jag var ju inte ens elak!!!
Va fan alla här är inte så jävla bra som de tror, de ska inte bara klaga på mig, de borde försöka se sina egna fel också, skulle kunna säga mycket till flera av dem, men jag håller tyst för här fungerar det inte så att man hjälper varandra med positiv kritik, det har jag ju märkt..

Är hungrig, fanns inget o äta ikväll. Jo, korv.... Behöver jag säga mer?

Kommentarer


Kommentera inlägget här: