Jag och Jimmie hade ingen bra vecka förra veckan... Vi grälade och sa saker som sårade. På senaste, det vill säga mer än den senaste veckan, har vi varit väldigt dåliga på att visa varann hur mycket vi tycker om varandra! Vi har inte gjort mycket för varandra och vi har väl allmänt betett oss dåligt för att vara ett par. Dessutom gjorde jag något väldigt dumt på fredagen. Jag har ingen ursäkt för det, jag kan bara säga att jag kände mig sårad. Så lördagen innebar hemskt mkt ångest och rädsla. Vi visste ju inte alls vad vi skulle göra. I en och en halvtimme satt vi och grät tillsammans. Det gjorde så ont att se honom ledsen den känslan är obeskrivlig...! Som en kniv i hjärtat!

Vi har varit tillsammans i två år, han känner mig som ingen annan. Han vet massor med saker som ingen annan vet och han har varit min stöttepelare. Han har lyssnat och funnits där när ingen annan funnits. Han är den mest omtänksamma kille jag känner och så otroligt snäll mot allt och alla. Hans ögon är så otroligt vackra och säkert de finaste jag någonsin kommer att se in i....!
Men på de här två åren har vi förändrats mycket. Både kommit närmare varandra och glidit isär. Och just nu är vi på lite olika nivåer i våra liv och vad vi vill ha ut av ett förhållande.
Dessutom tror jag att Jimmie har börjat skjuta mig ifrån sig för att det ska bli lättare att säga hejdå nu när jag åker. Därför har han inte velat träffas lika mkt och inte velat vara lika kärvänlig som vi annars är. Medan jag är precis tvärtom, jag vill utnyttja minsta lilla minut till max. I och med att vi är så olika på den fronten har jag varit väldigt osäker och känt mig både undanskuffad, ensam och övergiven vilket inte alls är vad han velat.
Vi båda har alltså varit otroligt ledsna och besvikna på varandra.

Men två år av ovillkorlig kärlek är inget man bara släpper och går iväg ifrån. Jag har trots ändå sett en framtid med honom och velat leva hela mitt liv med honom. Men just nu finns osäkerheten mellan oss och den förstör. Vi vet inte hur mycket vi känner för varandra och vart vi har varandra. Vi kanske har tagit varandra för givet och inte livnärt vår kärlek, låtit allt blivit vardagsmat och då börjar tyvärr kärleken svalna......
Jag ångrar inte att vi blev tillsammans och kommer aldrig ångra de här två åren med den underbara människan. Vi bestämde i lördags att vi ska hålla ihop tills jag åker för vi vill ju trots allt vara tillsammans. Sen har det ju alltid varit bestämt att vi skall ha en paus och så får vi väl se vad som händer sen. Är det menat att det skall vara vi så kommer vi att hitta tillbaka till varandra när jag kommer hem eller kanske senare i våra liv. Annars har jag haft en underbar tid med honom och han kommer alltid att finnas i mitt hjärta....! Alltid! Och min högsta önskan är att han alltid skall finnas vid min sida vare sig det är som pojkvän eller vän för den underbara människan vill man inte mista!

Sist men inte minst vill jag säga att Jag Älskar Jimmie Jakobsson!
Jag har kanske fått det att låta som om allt är dött men jag kommer ALLTID att älska Jimmie, oavsett vad som händer. Ingen har betytt så mycket som han har gjort och hur skall jag någonsin kunna glömma det?! Min kärlek kanske svalnar men den kommer alltid att finnas kvar....!
För alltid du, Jimmie, på ett eller annat vis!!!