På söndagen (15/12) kom Karolas morföräldrar på besök. Trevligt att träffa dem igen, de är alltid lika rara. Men det får mig att sakna mina egna morföräldrar..
Umgicks med Märte på kvällen och försökte se på Ultra Violet men förstod då ingenting så vi gav upp. Jo, pratade också med Karolas mamma om hur jag skulle kunna tacka dem. Hon började gråta och sa att jag inte behövde göra något alls utan bara vara den jag är och jag är alltid välkommen tillbaka. Det är verkligen så skönt att höra att de tycker om mig lika mycket som jag tycker om dem och jag trivs verkligen där!

Måndag 16/12
Gick med Karola till skolan för att säga hej då till alla. Var så otroligt trött så till och med sov i skolan i deras uppehållsrum. Haha, snacka om pinsamt då de tydligen pratat om att jag sov. Nåja, fick iaf säga hej då till grabbarna och Laura. Natalie var borta så fick tyvärr inte säga hejdå till henne men hon hälsade senare genom Karola. Åkte hem lite tidigare, inhandlade färdkost på Aldi och såg Wild fire som de spelar in åt mig eftersom det i torsdags slutat mitt i en följetång och jag ville se hur det ordnade upp sig. Åt god mat och umgicks med alla. Märte kom och sa hej då. Han var lite ledsen. Såg på tv först med Karola, hon såg CSI för första gången i sitt liv tillsammans med mig. Sedan kom Magnus och så såg vi på Super Natural. Somnade sedan som en stock.

Tisdag 17/12 Natten var så otroligt kort. Kändes som om jag nyss lagt mig ned. Masade mig iaf upp, åt frukost med alla och njöt av Karolas mammas marmelad innan jag skulle åka. Så bar det av till tågstationen. Så stod de där och vinkade av mig….. Halv åtta åkte jag och ungefär halv tio var mina två byten redan klara och somnade då och sov ända fram till halv ett. Då var jag ungefär vid Stuttgart. Där klev det på en Herr som hum, ja inte kunde sluta upp med att prata. Han skulle också till Zürs och han babblade som bara den. Jag svarade: mm, jo, okey, kul. Fem timmar fick jag höra på honom och hans prat. Med ett litet uppehåll då jag pratade med pappa, (blev inte så länge men bättre än inget) och en liten stund när jag hoppade av i Lindau och köpte en dagsbiljett för morgondagen. Lindau, ack, ville stanna där!

När jag kom hit visade Frau Gelinda Zöhrer mig runt lite och sedan åkte vi upp på fjärde våningen i hotellet där jag fått ett duppelrum med DUBBELSÄNG. Jag hade bara fått hört att alla bodde i enrum i medarbetarhuset och med en kabel fick man där inne Internet. Men så får jag dubbelrum i hotellet, utan Internet (här inne är dessutom inte möjligt att få Internet) och med dubbelsäng. Kände mig så lurad och var förtvivlad. Satte på den lilla tvn som vi har och hörde lite musik medan jag packade upp mina saker och tårarna rann. Kollade Dr. House och gick sedan och lade mig. Jo, lade tre stycken namn på minnet. Tre tjejer: Celine, Marie och Kristina.

Onsdag 18/12
Steg upp tidigt och duschade. Gick sedan ned och åt frukost. Det finns bara bröd och pålägg här, så kommer att sakna yoghurt och flingor. Nej! Kan inte köpa yoghurt. Varför? - Inget kylskåp! Pratade med ”Brasilienaren” (inte uppfattat hans namn) han jobbar sin fjärde säsong här. Han gjorde mig sällskap när jag åt. Gjorde mig sedan iordning och skulle åka till Lech för att se om jag kunde hitta ett österrikiskt simkort. I väntan på bussen kom brasilienaren gåendes och han åkte med mig till Lech (går buss mellan Zürs och Lech tre ggr i timmen – gratis). Vi kollade efter simkort men allt som finns där är med bindningstid och månadsavgift. Träffade killen från tåget och han babblade på med brasilienaren.

Åkte sedan vidare med bussen till Langen am Arlberg för att åka tåget till Lindau. Det tar ungefär en och en halvtimme till Lindau, inte så farligt. Så underbart att vara i Lindau igen!! Hämtade resväskan och gick ned med den i ett skåp på tågstationen. Pratade med Albert och expeditionen och väntade på Martin. Träffade då Itxaso, Romina, Joelle, Celine, Max, Cleo, Wideline och Celeste också. Innan jag och Martin kunde gå var jag dock tvungen att hjälpa Albert med en översättning från tyska till svenska. SKIT SVÅRT! :p:p:p:p Jag och Martin gick och åt varsin pizza på det bästa stället i Lindau (det kan jag faktiskt säga för jag har ätit Pizza på fem olika ställen i Lindau). Vi satt där och pratade, saknat honom så jävla mycket alltså. Vi har aldrig en pinsam tyst minut utan har alltid något att prata om.
Fick höra att tjejerna klätt ut honom till tjej dagen innan (fick även se kort senare som jag önskar att jag kunde radera ur mitt huvud). Vi drack varsin glühwein med Amaretto, då smakar det precis som glögg! Tog sedan bussen till Lindau Park eftersom Martin är lat och inte kunde gå den biten. Jag storhandlade på Müller. Schampoo, balsam, tamponger, tops, och massa sånt som går att bunkra upp för en fyra månaders tid. Köpte även en vattenkokare – så att jag kan dricka te när jag vill! Så gick vi till Max och spelade lite kort. Fick varsin kopp te av Celeste och bara hade det mysigt. Saknat Max och atmosfären där, trivdes verkligen där. Så gick vi till tågstationen när jag försökte prata med mamma i telefon men utan någon vidare framgång. Hon pushade iaf på mig, såsom hon alltid gör och som jag behöver.

Men sedan gick verkligen allt åt skogen. Missade tåget till Langen am Arlberg på grund av försening, med två minuter. Det sög. Var då tvungen att vänta i Bludenz i en och en halvtimme. När jag då skulle ha kommit fram i Langen finns det ingen buss till Zürs längre, utan då skulle jag ha varit tvungen att ringa en taxi som säkert skulle kostat minimum 40 €. Var så nära att bryta ihop.
Ringde därför Jimmie ifrån en automattelefon. Bara att få prata med honom gav mig nya krafter även om det samtidigt gjorde så att saknaden efter honom hotade att slita sönder mig. Men jag vet att han finns där för mig, alltid, och han är verkligen så underbar att prata med om såna saker då han ju faktiskt är raka motsatsen mot mig- nämligen alltid lugn, medan jag stressar upp mig.
Men jo, olyckan slutar inte där. När jag kom fram till Langen dog mobilen när jag försökte ringa efter taxi. Hade dessutom inge småpengar alls längre till en automattelefon eftersom jag ju ringt Jimmie. Fick därför ställa mig och lifta. Bilarna kom verkligen glest. Sju bilar på en halvtimme, men så var ju klockan också tio. Var verkligen beredd att jag skulle få övernatta på tågstationen och tänkte att det här är fan sista bilen. Den åkte förbi. Men så stannade den och backade och en urtrevlig herr (som påminde om Moffa) plockade upp mig. Han skulle också till Zürs så jag hade tur!!!
Äntligen framme stod jag framför nästa hinder – Min rumskamrat som jag skulle dela säng med. Men fi fan jag hade då aldrig behövt oroa mig!!!!!!!! Hon är helt underbar, lika trögväckt på morgnarna som jag, trevlig, pratglad och framförallt rolig. Dessutom dricker hon också mkt te..! ;) Vi kom så bra överens. Visade bilder för varandra och pratade. Pratade först och främst och hur förtvivlade vi båda var för att vi fått dubbelrum med dubbelsäng… Klockan två på natten kom vi äntligen i säng! :) (enda minuset med henne är att hon röker och röker ut genom fönstret men men jag får väl stå ut)

Torsdag 18/12
Vi klev upp vid halv nio för att vi skulle få i oss frukost som är mellan sju och nio. Men när vi kom ned var allt redan slut. Fick ett par brödkanter och sen gick vi upp igen och SOV. :P Jo förresten Katharina, ”Kathi”, heter min rumskamrat. Vi har idag hälsat på hennes kompis på ett annat hotell, inhandlat lite saker och ägnat 45 minuter till att prova våra arbetskläder. Tydligen har alla storlekar gått åt fort i år så skräddarna var här och fick mäta alla fem klänningarna som vi skall ha så att de passar oss. Två klänningar är för kvällen och då ska man ha svarta strumpbyxor och tre är för morgon och dag med hudfärgad strumpbyxor. Under klänningen har man en vit puffblus. Så har vi vart i medarbetarhuset och tränat lite. Har sprungit och gått på löpbandet, skönt o komma igång igen. Men får ju motion dagligen flera ggr nu. Vi bor ju på fjärde våningen. Upp dit är det 8 trappor och sammanlagt 100 steg när man räknar med de stegen jag måste ta emellan varje trappa. Skit jobbigt!!!!

Har varit supergodmat idag också, sitter just nu och småäter på en chokladpuddig och dricker te. Nu ska vi gå ned och se om våra kläder kommit tillbaka ifrån skräddaren och sen skall vi se step up. Imorgon börjar vi jobba klockan halv nio, är så jävla otroligt nervös och är fan rädd… Jo förresten så ska de under dagen nu ha fixat trådlöst i medarbetarhuset så att vi kan gå över dit och sitta på Internet med våra datorer där. Då har vi iaf lite Internet….

Fredag 19/12
Så jävla skit just nu!!! Gråtit floder och vill inte vara här mer. Halv nio började vi med information. Det är jättemycket information och Herr Restaurantleiter Martin (alltså chef för restaurangen, under de som äger allt) förväntar sig att vi skall kunna allt till på söndag, sa han iaf. Det är så jävla mkt som inte får lov att hända,.. Inte en endaste gång har jag fått höra att misstag är mänskligt eller det kan hända. De har fan 183 olika viner som vi ska kunna. Dessutom har de som berättat allt för oss under dagen inte haft någon som helst förståelse för att jag inte förstår vissa ord. Utan de tittar på mig som om jag är dum i huvet när jag frågar, jag hatar det. Är så jävla förtvivlad.

Har fått höra att vi har en provarbetstid på 14dagar. Men det står även i kontraket, som Kathi förklarade för mig idag (fick ju kontraktet en dag innan det skulle vara underskrivet och tillbakaskickat så jag hann inte få allt översatt åt mig,) att om jag slutar eller om jag får sparken så måste jag betala halva bruttolönen alltså ungefär 7000 spänn. Dessutom säger restaurangsledaren att om vi förstör något – tappar något så att det går sönder, inte kan menyn/vinlistan så får vi jobba över, obetalt. Han säger även att om man är punktlig är man i hans ögon försenad, man skall vara där fem min innan.

Vi har övat vid bordet väldigt mkt idag och jag har insett att det saknas så jävla många ord som jag behöver. Så jävla mkt saker som jag skall kunna som jag aldrig förut haft en aning om. Dessutom har jag frågat så många ggr vad jag behöver för arbetet men så kommer det fram att jag ändå saknar saker så fick kasta mig till Lech nu på rasten och köpa saker. Alltså fitta!! Jag vet inte om jag klarar det här, är så jävla frustrerad, förvirrad och ledsen. Vill bara hem… Eller nej vill inte hem men vill ha ett lättare jobb. Martina, hon som skulle hjälpa mig med o hitta jobb, har hela tiden sagt till mig att det här stället är fyrstjärnigt, det är för i helvete femstjärnigt. Så mkt erfarenhet har jag ju trots allt inte…. Hur fan skall jag klara det här? Hur fan skall jag ta mig igenom de här månaderna utan att bli sparkad? Och utan att bryta ihop dagligen, som jag gjort idag. Kathi och Rebecka tycker också att det är jättesvårt men det är ju dubbelt så svårt för mig, minst, eftersom jag inte förstår instruktionerna fullt ut, de har ju iaf tyska som modersmål.

Lördag 19/12
Bara för att säga det så har jag inte alls lördag idag, först i natt, runt halv tre, när jag fick sms ifrån Märte som skrev att de hade haft kul på vorabipartyt insåg jag att det faktiskt var fredag. Eller jo lördagnatt då. :P

Igår kväll gick det iaf bättre. Jag och Kathi har nämligen blivit ”etagespringer” alltså vi är alltiallo mellan alla stationer som finns och skall fixa allt småpyssel över allt. Vilket alltså innebär att vi inte har alltför mkt kontakt med kunderna ute, snarare typ ingen. Vilket både är positivt och negativt. Positivt då jag inte behöver vara så rädd längre och negativt då det ju innebär att jag slipper undan och inte lär mig. Jag behöver iaf inte kunder för att lära mig tyska har jag märkt när vi står i köket :) Vi har dessutom Slobov till chef, han kommer ifrån Bosnien, och för min del kunde jag inte fått bättre chef. Han är nämligen den enda som verkligen tar sig tiden att prata lugnt med mig och visa mig hur saker går till, var saker finns och vad som gäller, istället för att morra åt mig. Han rättar dessutom min tyska och lär mig nya ord och uttryck, så det kan ju inte bli bättre. Dessutom skämtar han och busar så att man slappnar av.
Som etagespringer har vi även hand om Roomservicen på morgonen, alltså frukost till de som ringer och det tycker jag är riktigt roligt att pyssla med. Det passar mig utmärkt – Kolla på lappar vad som skall fram, planera så allt finns till morgondagen och gå upp och prata i lugn och ro med gästerna. Att vi är etagespringer innebär även att när någon har en ledig dag så hoppar vi in för dem på deras station så nog kommer jag få va i restaurangen och träffa kunder ändå.

 Dagen idag har alltså gått helt okey - Inga större missöden. Jag och Kathi samarbetar riktigt bra, jag har koll på saker hon inte har koll på och tvärtom. Men hon behöver mig när det gäller att gå någonstans och hitta till något rum eller så för hon har verkligen noll lokalsinne!!! :P Jag behöver dessutom henne för att förstå vad vissa säger som inte stannar upp för att se om jag förstått.
Vi måste lära oss kvällsmenyn utantill!!!!!!!! Det är jättesvårt! Jättesvåra ord på tyska, som jag aldrig hört förut, bildar konstiga rätter som skall präntas in i skallen i ORDNINGSFÖLJD.

Nu är det såhär med Internet: För 50 cent får jag en kod som räcker i en halvtimme. Alltså blir det till för mig att skriva dagboken innan och bara klistra in. Ingen nedladdning – det stör mig eftersom jag då inte kan se Gossip Girl och inte Greys Anatomy och inte kan ha någon ny film. Dessutom chatta fort. Börja skriva mail med alla istället kanske.. Frågan är om inte det även tar otroligt lång tid när man får alla mail på en gång. Har tänkt en hel del på dig, Jimmie. Är så glad att du svarade och att du lyssnade. Saknar verkligen dig, vad som än händer är du en underbar vän, sluta aldrig vara min vän!! Nej, nu ska jag lära mig kvällens meny. Ha det bra! Tänker så mkt på er där hemma, kan väl bero på att jag ju inte trivs alltför bra men men. Det blir väl förhoppningsvis bättre. Maten är iaf god, så det blir för mig o se till att hålla igång på löpbandet och med situps.
Puss hej
”I don’t wanna work today, maybe I just wanna stay, just take it easy cause theres no stress”

Senare 23.39: Jadu, aldrig trodde jag att jag skulle komma på en station redan ikväll. Men där hamnade jag, på station 2 med två killar och Marie. Har hällt upp vin, vatten och plockat av. Till och med burit de stora brickorna som går upp till midjan på mig när de står på högkant och är bredare än mellan mina axlar (de skall vi bära över axeln, i vänster hand). Inga missöden egentligen men ingen framgång heller. Har dessutom så otroligt fel skor, måste köpa nya så fort jag får en ledig dag och kan åka till Bludenz och titta för fi farao vad de gör ont. Nåja, sova! Börjar klockan 7 imorgonbitti. Sov gott!

Söndag 21/12
Upp vid sex, duscha och sedan ner och jobba till klockan sju. Var så otroligt trött, vaknat tre ggr under natten av mardrömmar. Drömt om alla de möjliga fel man kan göra här… Fixa frukostbuffé och lite sånt, hade officedienst. Vilket det bara är en person som har så sprang som en dåre och fixade alla saker som stod på listan. Dammsugade hela restaurangen efter frukosten – det var ett riktigt motionspass. Inga missöden idag heller, fortfarande ingen framgång heller.
Jag och Kathi fick dessutom specialuppdraget att vi skulle fixa bordsdekorationer inför julafton så istället för att ha eftermiddagen fri och sedan jobba igen på kvällen jobbade vi till klockan nio och har fritt nu istället. Hon är riktigt roligt den där Kathi…! Vi har skrattat som idioter när vi gjort de där dekorationerna!